Vårkänslor, Bali-bakterier och årets museum 2016

Stockholm bjuder på väldigt märkligt januariväder just nu. Att det faktiskt varit lite snö gör att det känns otroligt vårlikt när nu snö och isar smälter och ljuset börjar hitta tillbaka, även om det är lång väg kvar. Jag har kommit på mig själv flera gånger med att tänka att våren verkligen är på väg – när vintern faktiskt snarare just har börjat. Dessutom undrar jag lite varför jag ens tänker på våren, för den är min sämsta årstid trots stundtals ljuvlig känsla. Det är väl det där med spirandet, ljuset och hoppet… 

Fast, ge mig några dagar så ska jag förhoppningsvis befinna mig i en kylig skidbacke igen, och då råder det inget tvivel!

Jag njuter verkligen av promenaderna nu (igen), och behöver dem så. Fast, allra mest längtar jag efter att ha flow i träningen igen. Det känns som att det var länge sen. Rättare sagt så har hela mitt liv varit i träningsflow, förutom de senaste månaderna. Nu kämpar jag för att få in varenda pass och det är så trist. Jag vill, men det är bara så svårt att få till. Dessutom har jag sedan snart en vecka gått på penicillin – först en sort och efter några dagar byte till en annan. Anledningen är att jag på Bali fick en litet sår på foten som jag slarvade med, och en infektion smög sig på. Lagom till att jag anlände Åre för 1,5 vecka sedan så gick det från ett litet sår med möjlig infektion till flera rätt vidriga sådana, som kom från ungefär ingenstans. Stafylokocker och streptokocker hette anledningen – fick jag veta efter några läkarbesök och odlingar – och först nu när antibiotikan börjat verka ordentligt vågar jag ens skriva om det. När man får sår och infektioner utomlands sådär så finns stor rädsla för att det ska vara multiresistenta bakterier. Det är verkligen ingen lek! Nu har såren börjat gå tillbaka, och odlingarna har visat negativt på det, så jag kan andas ut. Men, slarva med sår utomlands kan jag lova att jag aldrig, aldrig kommer att göra om! Dagens tips – använd sårtvätt och plåster som du har med dig i reseapoteket (som jag skriver om här)  direkt – allt annat är dumdristigt.

Dagen idag har för övrigt varit himla mysig, för barnen har varit lediga från skolan efter sin extradag där i lördags. Vi tog en tur till tekniska museet, som utsågs till Årets museum 2016. Det kan jag verkligen förstå, för jag håller verkligen Tekniska museet som favorit i Stockholm. Som den teknikälskare jag är så går jag verkligen igång på alla uppfinningar och att berätta för barnen om dem, och det finns precis hur mycket som helst att experimentera såväl som leka med. Stella var den som kom med idén för dagens utflykt, efter att nyligen ha varit på tekniska museet med skolan och fått testa på robotprogrammering. Hon var eld och lågor och har pratat om det sedan dess, och systemvetaren i mig blir lite extra lycklig av det. Meja trivdes också – och nu går hon äntligen (mestadels) vilket underlättar ungefär allt. Tjoho!



Vi avslutade sedan precis lika härligt med vardagsmiddag hos min kompis på Liljeholmskajen – och jag passade också på att spela in en intervju med min klimatkunniga vän för instick i ett kommande avsnitt av Att resa-podden. Utmärkt kombo!