Jag älskar min Philips Wake-up light, en s.k gryningssimulator. Den är den mest nödvändiga av alla onödiga prylar som existerar.
När jag jobbade, och inte hade en livs levande liten väckarklocka, så tyckte jag funktionen med gryningssimulering funkade toppen. Dvs, från en halvtimme innan den tid alarmet var inställt på, så började den sakta lysa starkare och starkare, för att vid alarmtiden vara i full styrka. Detta skulle göra att hjärnan registrerat soluppgång och morgon på samma sätt som det fungerar naturligt under den ljusare tiden på året. Jag tyckte verkligen att jag kände mig piggare när klockan ringde.
Och som den ringer sen, med fågelkvitter eller ljud av vågor som slår mot en strand är till exempel två av valen man kan göra. Ljuvligt.
Nu använder jag den som nattlampa. Jag vill kunna kolla på Stella på natten när jag vaknar till, för att se om hon rör sig/tittar/…/…, eller ja, andas överhuvudtaget. Innan jag kom på att man kunde ha denna på minimal styrka, och mycket lätt dra på ljuset med oerhört detaljerat vald ljusstyrka, så hade vi sovrumsdörren öppen och en lampa tänd på toaletten och toadörren öppen. Osmidigt. Men med denna 100 watts lampa kan man ha miniljus eller fullt dagsljus i rummet. Toppen.
Som sagt, jag älskar min lampa, den är suverän. Sen att den är motsatsen till snygg, faktiskt till och med ganska ful, det får man leva med…
