Idag tog jag äntligen tag i något jag borde gjort för ett bra tag sedan, nämligen att öppna ett konto åt Stella. Jag valde att öppna ett fondkonto, sen får vi se till att placera pengarna klokt och med lagom spridning. Men att hon nu har ett eget konto är ju en början iallafall.
"Vad tycker du jag ska välja?" sade bankmannen, apropå vart de första små pengarna skulle in – ett måste för att kunna starta fondkontot.
"En etisk fond" svarade jag.
Sen lade jag lite skämtsamt (eh) till "Någon fond som inte kommer fortsätta att gå ned".
Jamen lite lagom skoj sådär tyckte jag. Men på något sätt så verkar inte den skämtsamma och insiktsfulla tonen gått igenom, då han svarade "Ja… Nu har ju börsen gått ned 40% i år…" lite dröjande.
Åh, jag ÅNGRAR att jag inte svarade "Näee!!! VA!? Vad säger du!? Har det hänt, hur då!!?", eller nåt i den stilen. Fast förmodligen hade han sorgligt nog inte förstått att jag skämtade då heller. Jag menar, jag är ju mammaledig och allt, har jag koll på världsekonomin, har jag läst en tidning senaste halvåret? Fast det sorgligaste är nog iallafall att han säkert dagligen stöter på folk som svarar så på fullaste allvar…
Och jag som är gift med en man i finansbranschen borde ju veta vid det här laget att skämt om ekonomi INTE går hem i dessa tider. Big nono. Avrekommenderas å det bestämdaste. DET ÄR INTE ROLIGT, har jag fått lära mig.
Hur som! Nu finns Stella hos banken. Redo att spara till framtiden.