Idag hade jag riktigt flow på jobbet på slutet, och fick igång lite grejer som strulat under dagen. Detta gjorde såklart att jag var sååå sugen att jobba ett par timmar ytterligare, för att komma ännu längre innan dagen var slut. Och det hade jag gjort, om det hade varit innan Stella kom. Men nu kostar 2 övertidstimmar för mycket! Inte i pengar, såklart, men i umgänge med henne. Jag tänker verkligen efter två gånger innan jag ger tid från henne till min uppdragsgivare – dessutom gratis då jag ändå inte kan fakturera mer än 8 timmar per dag. En halvtimme extra till dem gratis om dagen får räcka. 😉
Apropå det (jag uttalade högt ”åh, hade jag inte haft en väntande ettåring hemma hade jag kört på ett par timmar till”) så sa min kollega, som hittills är utan barn, att man ju kan fundera hur barnlösa kan ”kompenseras” egentligen. Mer som en stilla undran. Utan anklagelser. Men jag kan SÅ hålla med! Föräldrar checkar ut tidigt för dagishämtningar titt som tätt, VAB-ar, får extra ersättning från jobb när de är föräldralediga och kan i större utsträckning styra sina semesterveckor – då arbetsgivare inte får säga nej till föräldraledighetsansökningar men kan neka till semesterdagar.
Så sant så sant… Givetvis utnyttjar inte alla detta, men vissa personer gör det helt klart. Och hur än man vänder och vrider på det så ÄR ju faktiskt småbarnsföräldrar en aning mer otillgängliga. Å andra sidan kanske det inte är så vanligt att jobba på extra timmar, bara ”sådär”… och det är ju 8 timmar om dagen man SKA jobba.
Däremot upplever jag själv att det inte finns någon som helst tid att slösa på jobbet. Effektiviteten har helt klart tagits till en ny nivå. Likaså upplever jag förmågan att göra flera saker samtidigt bättre än tidigare.
På det stora hela så tror jag säkert att det jämnar ut sig i långa loppet. Ingen tid varar för evigt. Men att det är en skillnad mellan småbarnsföräldrar och anställda med annan livssituation, det tycker jag inte att det råder någon tvekan om.