Ja, det finns bra mäklare. Jättebra. Och så finns det riktigt, riktigt usla. I vårt boende-span så har vi mött ett gäng mäklare på slutet, och de har verkligen inte varit bra. Snarare väldigt dåliga. Igår träffade vi en som först verkade bra, tills grodorna började hoppa ur munnen på henne.
Eller vad sägs om att rakt upp och ner säga att lägenhetens utropspris är ett lockpris? Mörkrädd blir man!
Vid två av förra helgens lägenheter (som såldes av samma mäklare) kunde de inte svara på frågor som ”Är denna vägg original eller ditsatt?” (gällande en lgh från 2005 – inte SÅ svårt att ta reda på, väl? Och en ganska normal fråga, som de borde ha tänkt på själva. ”När är vitvarorna från?” kunde de inte heller svara på, trots att lägenheten var från 2004 och samma par bott där sedan dess. Flera andra frågor mottogs också med frågande miner, och i prospekten fanns fel på hela stycken. Eller vad sägs om ”I området finns flera dagis” under rubriken ”Hall” i lägenhetsbeskrivningen?
Sedan visade det sig att en av lägenheterna inte släpptes av säljaren trots att den gick upp 100′. Okej, ibland vill de ha mer än utropspris, jag vet och jag tar det… Men ändå – säljarens gräns gick vid 450′ mer än utropspris. En halv miljon! FÅR det ens gå till så? Sen frågar mäklaren oss om vi visste varför denna inte gick upp så mycket och den andra som låg på samma utropspris gick upp med 825’… Jo, vi hade många svar på detta, men nog borde hon vetat om dem själv. Fast förmodligen ville hon mest släta över sin egen felbedömning, då hon var den som satt utropspriset på båda…
Mäklaren igår var dock klantigast av klantiga. Eller så idiotförklarade hon oss. Eller ja, framför allt idiotförklarade hon sig själv..;
Jag frågade hur intresset sett ut på detta objekt, och vad de väntade sig. Svaren innehåll ”jo, vi får ju se om den går upp till något som säljaren kan tänka sig att släppa den för”. Okej, sa jag, och vad är det? ”Jag vet inte, jag och säljaren har inte pratat om några direkta siffror”, svarade mäklaren.
Så, de kommer inte släppa den om den inte går upp massor?, frågade jag. ”Näe, alltså det är ju lite så att om man inte har lockpriser så kommer så få på visningen”, svarade hon. Hon nämnde alltså själv ordet lockpris till oss sådär, rakt upp och ned. Helt sjukt! Jag blev irriterad och sa ”Jaha, jag trodde inte att det var så länge, jag trodde att det var något som Erik Olsson höll på med för ett par år sedan” (detta var ej EO). ”Jo, alltså det finns ju mäklare i området som sätter priser som säljarna faktiskt kan tänka sig att sälja för, men då drar det ju ner intresset, och blir mycket mindre folk på visningen, så…”. Ehhhh….
”Jag vet inte riktigt, men det finns mäklare här i området sätter rätt pris på en gång då och så kallar de det för ”acceptpris” eller liknande”. No shit?!
Alltså seriöst, vad är det för FEL på bostadsmarknaden? HUR kan det få fungera såhär? Jag blir mörkrädd. Sen har man ju inget val när man är inne i grejen, när man har ett behov och en vilja att byta boende. Men värdelösa mäklare och en allt annat än sund marknad, det är avskyvärt. Vid affärer som handlar om så otroligt mycket pengar, och där arvoden för lägenheter vi kollar på ligger runt 50 000, så är det helt sjukt att buffel och båg och helt egna, oskrivna lagar är norm.