Att en av Stellas julklappar från kusinerna innehöll en jätterolig (eh) digital bongotrumma hade nog ingen mer eftertanke än att det var lite payback time. Den mycket illalåtande leksaken var nämligen en present till äldste brorsonen Arvid från mig, när han var liten. Otaliga är de högljudda leksaker han fått av oss. Jag har liksom inte tänkt tanken att det skulle kunna vara lite jobbigt med ljudet för övriga i familjen. Seriöst! Inte förrän nu när jag har barn själv.
Men iallafall. Stella gillade trumman, och helt seriöst så borde ju begagnat-presenter och julklappar anammas betydligt mer, tycker jag. Det är ju hur bra som helst ju! Leksaker som inte är särskilt slitna och som man vet funkat för ett barn är ju en toppenpresent för ett annat barn, när det äldre barnet tröttat.
Miljövänligt, ekonomiskt, anti-kapitalistiskt, samvetesmässigt alla rätt!
Jag funderar på att anamma det, men tänker lite på vad omgivningen skulle tro om de fick något gammalt slitet i paketen. Fast nu när de läst att jag funderat på riktigt på detta kanske de bara instämmer. Kanske kommer någon liten julklapp till Stellas små yngre kompisar som är något ärvt. Inte av snålhet, utan vishet.
Alexander, Elea, m.fl, vad tror ni om det?