Dubbla känslor

Att få barn är ju grymt. Bästa bästa. Men ibland kan det krocka lite med andra ”intressen” och händelser. Oftast går det att kombinera, men ibland som sagt, så är det inte fullt lika lätt.

Jag har ett fantastiskt tjejgäng i mitt hemmagäng. Vi är ett stort antal tjejer som hängt sedan gymnasiet ungefär. Få har gått i skolan ihop, utan vi har träffats i lite olika konstellationer och några har tillkommit och några försvunnit (eller inte förresten?) under åren. För några år sedan började vi spara med sikte på att åka tillsammans till New York våren 2011. Ingen skulle behöva säga nej av ekonomiska skäl (i princip), och vi har nog iallafall sparat ihop till resa och boende mer eller mindre. För att använda så få semesterdagar som möjligt har siktet varit Kristi Himmelfärd 2011.

15 tjejer är vi som varit med och sparat. Helt otroligt! Det lär bli minst 10 som åker.

Nu ska vi boka.
Och… vid Kristi Himmelfärd 2011 kommer jag ha en bebis som är runt 5 månader. Det finns ju inte att jag kommer vilja lämna bebisen onsdag – måndag. Inte en chans! Så, det är ju verkligen en sån krock. Att ändra datum är inte heller något riktigt alternativ, alltid är det någon som har något på gång som hindrar – bröllop, husbyggen, bebisar, … Och nu råkar det vara jag. Och minst en person till.

Men jag gör som vanligt och försöker tänka lite kreativt. Jag tänker att bebisen, om nu allt går bra, får följa med. Vi hänger inte 15 pers tillsammans hela tiden iallafall, så jag kan snedda emellan lite beroende på aktivitet. Och vad gäller sight-seeing så har jag sett så mycket under våra tre månader där, så det mesta i sån väg kan jag vara utan. En femmånaders sover rätt mycket, och har (förhoppningsvis/troligtvis) rutiner och är rätt enkel att tolka, och har börjat sova hyfsat om nätterna om man jobbat på det. Att åka själv till London med Stella när hon var 7 månader var en piece of cake (nåväl 🙂 ).
Jag hoppas alltså kunna följa med, men ha bebisen med. Och förhoppningsvis en ”barnvakt”, så att jag kanske kan gå ut varannan kväll utan barn-bihang eller så. H (som såklart inte är en ”barnvakt”!) i bästa fall. Eller kanske mina föräldrar, som var på väg att hälsa på när vi bodde i NY men aldrig kom iväg. Och annars så har jag några vänner där, inklusive vänner som har små barn, och de kan säkert rycka in någon timme någonstans… Allt GÅR ju, om man vill. Det ska nog gå, utan att gå ut över varken bebis eller vännerna.

Jag hoppas på det. Men att boka med vännerna som gör detta definitivt nu i dagarna går ju inte. Men i februari, med facit i hand, så ska jag banne mig göra allt jag kan för att hänga med på samma bokning. Med min övertygelse i ryggen. Icke-bekväm. Lyhördhet, känsla och respekt för de andra, prioriteringar, det bästa av två världar. Det är mitt mål. Optimist tills motsatsen bevisats. 😉

Älskade, älskade, saknade NY!