Det verkar som man aldrig kan veta hur länge vi blir kvar när vi åker upp till Dalarna. Sist åkte jag hem tidigare och nu är vi kvar längre än tänkt. Som tur är så är det längre som är det återkommande. 🙂
Mina två ombyten (och bara ”vardags-mys-kläder”) har alltså visat sig vara lite i underkant, då hemfärd fredag blev till lördag som blev till söndag som blivit till måndag. Det är bara så skönt att vara här. Vi hade också tänkt att ”om Max börjar gorma så drar vi hem”, men än kommer inte många ljud från den lilla pipan.
Igår käkade vi mycket trevlig middag hos min bror & E, ihop med 3 andra kompispar. Och tänk så stor vår lilla tjej är som numera hänger med ”de stora” barnen. Hon tar för sig och hänger på, såväl i lekar som vid filmtitt med chips som nedan. Stella är yngst, E några månader äldre och N är äldst med sina snart 8 år. Det är så roligt att hon vill vara med (och i princip alltid får det), även om hon inledningsvis igår konstaterade ”dom är stora, och jag är liten”. 🙂
Allra minst – och uteslutna från chipskvällen – var dock Klara (fint namn va! 😉 ) och Max, med sina 4 månader respektive 2 veckor.
Vi sov kvar hos bror, och har sedan haft en lugn dag. Däremot tog vi oss idag ut på en långpromenad då snömodden sjunkit ihop så man äntligen kunde köra vagn lite enklare. Trist med tö men skönt att kunna promenera ordentligt. En hel timme var vi ute i rask takt, så otroligt skönt! Kroppen pallade med och jag fick verkligen mersmak. Från och med nu ska långpromenader bli ett regelbundet inslag i vardagen. Tills jag kan träna ”ordentligt” igen. Och näe, det är inget nyårslöfte. Det handlar om tillbaks till normalt, och jag har aldrig varit mer träningssugen än nu.