Comeback på CorePuls

Idag gjorde jag äntligen comeback på CorePuls. Som sagt så är jag less less less på att kuta (men jag ska hålla i, utan tvekan) och behöver omväxling. En stor del pass på SATS har dock gått bort sedan länge – under och just efter graviditeten – men nu börjar jag våga mig på lite annat också. Så idag gjorde jag efterlängtad comeback på CorePuls – ett av de i mitt tycke jobbigare passen på SATS konditionsmässigt. Det var sååå roligt!

 Fotade inte idag, så här är en bild från SATS hemsida, där CorePuls beskrivs såhär.

Jag hade inga som helst problem att orka med konditionsmässigt, så det kändes ju bra. Fast det finns också utrymme att pressa mig lite hårdare, CorePuls är ett typiskt pass där man kan bli trött eller skittrött. Det berodde på att jag inte kände mig helt avslappnad med alla hopp. Jag vet inte riktigt än vad kroppen pallar, om jag är helt redo för så mycket hopp eller ej. Å andra sidan har jag ju kunnat springa upp till 12 km i sommar, så kanske… Fast ibland blir jag rädd att jag pressar mig för hårt. Det känns bra nu, men så finns det ju den där diffusa framtiden också 😉
Eftertänksamhet och handbroms är väl dock inte riktigt min grej.  

Härligt var det iallafall, och jag är väldigt taggad att hänga en hel del på SATS de närmaste månaderna. Något annat jag är ÄNNU mer taggad för är comeback på innebandyplanen, på Facebook hörs rykten om hallpremiär inom en nära framtid, oooohhh vad underbart kul!