Stella är så söt, hon använder ordet “älsklingar” ofta. Ibland låter det som att hon förväxlar det lite med barn. Hon kan t.ex säga “titta mamma, där är ankan och hennes små älsklingar” och syfta på dess barn.

Så häromdagen kände jag mig ändå manad att rätta till lite, hur gulligt det än är det där med att hon titulerar alla barn “älsklingar”.

“Mamma, jag är din älskling”.
“Ja, det är du. Men vet du gumman, att älskling är ju att man tycker om någon jättemycket.”
“Ja, det vet jag väl. Och du tycker om mig jättejättemycket så därför är jag ju din älskling.”

Full koll. 🙂 Det är mamman som behöver börja tänka lite mer utanför ramarna, tydligen.

Följ mig!