Max namngivning har blivit uppskjuten flera gånger av olika anledningar. Första planen var att ha det i somras, men jag hann aldrig. Även om jag inte är mycket för måsten och traditioner så ville jag göra det ordentligt om vi väl skulle ha namngivning, liksom. Inte bara mat och vin åt lite gäster och så skulle det vara Max fest liksom. Näe, riktig inbjudan såväl som en genomtänkt ceremoni ville vi ha.
Och även om det är lite tight om tid (minst sagt) att ha en sådan tillställning med två dagar kvar till långresa, så kändes ändå den timingen bra för att samtidigt kunna säga hejdå till de närmaste så nära inpå resan som möjligt.
Jag är enormt nöjd med tillställningen, vi hade SÅ trevligt och ceremonin var fin. Jag får ägna det ett eget inlägg.
Min bror och svägerska E skulle sova i vår övernattningslägenhet. Deras söner hade ju givetvis somnat i vår lägenhet under kvällen, så när vi började tänka på att avsluta kvällen vid ettsnåret så kom vi på en strålande idé. Ett litet byte.
Och det ställde snällaste Ola & Erika upp på.
Så jag och H gick ner och la oss i övernattningslägenheten och lämnade dem uppe med alla fyra barnen. 🙂
Helt spontant kom alltså vår första sova-borta-från-Max-natt. Helt okej gick det. Eller alltså, superbra för mig och H. För vi sov så gott så gott. Hemma hade det varit en del stök, en Stella som vid något tillfälle var arg för att hon inte såg något (vi glömde säga att hon måste ha dörren öppen och lampan tänd utanför), och en Max som slurkade välling och bajsade vid 03. Jaja.
Länge sov de imorse iallafall, framför allt med tidsomställningen till vintertid i åtanke. Max vaknade först av barnen – 7 ny tid, perfekt! Och sedan en efter en inom 2 timmar efter det, varav Stella vid 8.
En timme närmare Hong Kong-tid. 😉
Nu är mina föräldrar här och hänger med barnen, för jag och H ska ösa nu. Packa packa packa hela dan!