Vi köper väldigt sällan nya leksaker åt barnen, och den här resan (och således också jul och födelsedag) har det varit extremt. Någon direkt ståndpunkt har vi inte, men vi har svårt för en massa skräp, och det är rätt skönt att ha en 3,5-åring som knappt tjatar efter saker eller vill ha allt hon ser.
På Koh Lanta lekte Stella dock järnet med kusin Nils bilar. I timmar kunde hon sitta i deras bungalow och köra omkring och parkera. Allra helst med Blixten och Bärgarn.
Så det är klart att hon borde få några egna bilar. Alltså, hon har såklart haft bilar förut, men perioderna har inte varit så långa så det har inte blivit några ”rejälare”, men nu med Cars-fascinationen så känns det ändå som läge. Idag när hon inte ens ville gå ut från vårt rum från början lockade vi med att hon skulle få en leksak. Och bilarna hittade vi. Bara 100 SEK styck, som hittat. Nej. Helt sjukt. Men men, det är hon värd – den här gången. Bil-faserna kommer komma och gå, Blixten och Bärgarn bestå.
Max då, jo han älskar bilar. Såklart, han är ju kille.
Tänker ju många.
Eller så är det en fas för honom med. Eller något han gillar för att han är ett barn, så kan man ju också tänka.
Iallafall så fick han en rolig variant som man enkelt kan plocka ihop och isär, pussla med lite liksom.
Någon som kan gissa vem som ville leka med vad här ikväll?
Båda med Max fantaaaaaastiska bil såklart. Att det alltid blir så? Vad är det med treåringar och småsyskonens (betydligt färre) saker?