Jag hade verkligen lyxproblem inför den här helgen. Sedan länge hade vi en skidhelg hos mina föräldrar bestämd, ihop med även barnens faster med familj, farföräldrar, min bror med familj och ja – hela närmaste ligan alltså.
Sen dök årsfesten på jobbet upp samma fredag, vår riktiga ”års-gala”, med finkläder, grym mat, utmärkelser och ett himla drag helt enkelt. Men man kan ju inte få allt, så först tackade jag nej – skidhelgen var ju bestämd sedan länge. Sen visade det sig att vi hade möte innan, ett jag inte kunde missa – och som höll på så sent så jag inte skulle hinna med kvällens sista tåg. Så då fick jag landa i en kompromiss med möte-fest och tidigt tåg upp till Borlänge.
Men nu, ja givetvis blev det inget av med möte och fest för mig.
H däremot var pigg igår, och såg ändå möjligheten till skiddagar i helgen. Så han tog ett beslut för oss alla och packade allas grejer medans jag låg i soffan och såg på med trötta ögon. Sen packade han in oss i bilen och körde upp oss till Borlänge.
För hur än det är så är det också med föräldrarna vi har enda chansen till avlastning med barnen, och som jag mår så är det mer än välkommet.
Vi kom således fram rätt sent igår kväll. Jag sa typ hej och la mig sedan med Stella, med förhoppning om snabbt tillfrisknande.
Idag mår jag inte särskilt bra, och framför allt har jag mått dåligt inatt och hostat som besatt.
Stella är pigg, hostar en del men betydligt bättre än innan, Max är fortsatt snorig men okej och H som sagt pigg. Jag åkte ju på det sist också, så…
Så nu under förmiddagen har jag vinkat av allihopa och är kvar själv hemma. Eller ja, H vinkade jag inte av för när jag och Stella behagade vakna klockan 9 stod han i backen för dagens första åk. 🙂 Nu är således alla andra i backen, med snowracer och pulkor och skidor och allt. Mina helt nya skidor står här i hörnet och tittar hånfullt mot mig och jag ska ta med mig fredagsbilagorna och återvända till sängen.
Mitt enda hopp nu är att jag iallafall kan vara med och äta middag ikväll. Helt övertygad är jag inte.
Imorgon hade jag egentligen en privat skidlektion med instruktör inbokad, men den har jag också avbokat. Snyft.
Självömkan, ja, men ändå så himla skönt att vara här och verkligen kunna vila. Utan att det blir alltför mycket vanvård av barn, som det känts som hemma de senaste dagarna.