Konstruktiv feedback, är det läskigt?
Häromdagen gick jag en kurs i att ge feedback, något som såklart är vanligt förekommande i min jobbroll som ledare. Det där med ”negativ feedback” är något som kan upplevas som väldigt jobbigt, både som givare och mottagare. Samtidigt är det en av de saker jag allra mest har med mig från mina år på Den Stora Amerikanska Konsultjätten där vi utvärderades enormt ofta och fick väldigt rak och tydlig feedback. Vi fick tidigt lära oss att de styrkor man poängterade var viktiga att jobba vidare med för de var ens viktigaste tillgångar, och på samma sätt var ”improvement areas” de som var viktigast att förbättra. Tog man fasta på det utvecklades man enormt snabbt. Det fanns, såklart, inget som helst fokus på att såga/trycka ner (vilket bör poängteras för många som ser på företag som dessa utifrån tror just det om kulturen) utan just förbättringsområden. Alltid ihop med förslag på hur man kunde förbättra, något det var givande att höra från sina mer seniora kollegor.
Jag valde den väg som gjorde att man utvecklades snabbt. Lyssnade, tog in, förbättrade. När jag sedan bytte arbetsplats saknade jag nästan mest just att få den där konstruktiva kritiken. Det var ju den allra snabbaste vägen till att bli mycket bättre, och det vill man ju – även om man redan är bra. Förstås. Likaså upptäckte jag att många som inte hade samma hårda skola som jag i alla områden av kritik/ifrågasättande var väldigt snabba att skylla ifrån sig. Ett sjukt irriterande bemötande. Ta ansvar för handlingar, punkt. Förbättra, punkt.
Visst låter det enkelt på papperet?
Med det ska sägas att jag fortfarande är bättre på att ta feedback om förbättringsområden än att ge den. Fast, kanske kan kursen häromdagen hjälpa mig lite på traven gällande givandet.
Idag frågade jag Lovisa om vilka förbättringsområden hon såg hos mig, och vad jag bör ta med mig nu, efter 3 PT-timmar av 9 planerade. Jag vet ju att jag är grymt bra och stark på massor av olika saker, men utan förbättringsområden kommer jag stå stilla. Och, det är ju såklart inte poängen med att kosta på sig en PT. När jag går ut från passen vill jag ju såklart fokusera på mina svagheter de närmaste två veckor som återstår innan vi ses igen.
När jag sedan fått den feedbacken (både bra och förbättringsområdena) kan jag gå ifrån passet och göra något bra av det. För min del handlar det om att gå vidare för att hitta enstaka muskler (typ). Dvs, att jag oftast gör mycket komplexa kombinationsövningar vilket är bra och ger allround-styrka, men också ger möjlighet för starkare muskler att ta över och ge svagare sidor mindre möjlighet att stärkas. Ni hör ju, jag är grym och klarar komplexa övningar och har (numera) rätt allsidig styrka – Heja mig! MEN – musklerna på framsidan tar över. Det gör ju sitt för min hållning mm. Ryggen är viktigare, jag kan släppa bröstpressar och annat ett tag till fördel för att träna baksida (med någon av alla övningar vi kört på passen), och andra små isolerade muskler som biceps och triceps kan jag behöva träna mer isolerat.
Så ja – det ska jag såklart göra. Det är ju grymt att få tips och kunna bli bättre!
Jag lärde mig en annan sak på kursen, och det är att om man får den där konstruktiva feedbacken så ska man säga TACK. Feedback är en gåva. Så för idag – Tack Lovisa. Åter igen en timme som gav mig mycket mer än timmen den varade. Det kallar jag en finfin investering.
