(om du vet vem hon är)
(och vet du inte det så ta reda på det)
Till och med Lady Dahmer själv är trött på Lady Dahmer. Det twittrade hon häromveckan. Jag vet inte varför hon är trött på sig själv, men jag är det sannerligen inte.
Lady Dahmer inspirerar mig varje dag. Hon motiverar mig att stå upp. Stå upp för kvinnor, stå upp för mina åsikter (som borde vara så självklara för alla, det är inte särskilt radikalt att vara feminist – det är insikter, förnuft och respekt), stå upp för att uppmärksamma det patriarkat vi lever i och göra det jag kan för att göra något åt det. Jag har slutat vika mig i diskussioner, slutat vara tyst.
Det är enormt svårt och jobbigt! Ibland ger det mig ångest och ont i magen. Gör mig uppgiven, gör att jag rannsakar mig själv och vad jag sagt om och om igen – långt efter avslutade diskussioner.
Jag kan inte förklara allt. Jag vet ju bara att har man en gång förstått sammanhanget och hur världen (läs: klimatet i Sverige ur ett jämställdhetsperspektiv) ser ut så slutar man aldrig se det. Det är därför stora frågor finns i de små. Och att diskutera de små (för det är oftast där diskussioner börjar) med de som inte riktigt fått på sig glasögonen än? Oh my. Det är… eh, knepigt. För att komma med en underdrift. Ärligt talat är det sällan det ger något, för är två parter för långt ifrån varandra i en diskussion är sällan den ena särskilt sugen på att ta in den andres åsikter. Visserligen gäller väl det åt båda håll men om en läst spaltmeter efter spaltmeter av artiklar, böcker, debatter och annat och den andra en artikel om hen-dagis i Expressen (ursäkta raljerandet men ni fattar tror jag), ja då kan tyckas att den ene har rätt att uttala sig och debattera utan att vara den som mest kritiskt granskar sig själv och vad som kommit ut i det sagda och ej. Och hur.
(här hittar du fler seriestrippar av Lilla Berlin)
Men det är ganska ensamt på pro-feminism och genusvetenskapssidan även i lite större grupper. Det förvånar mig och gör mig både uppgiven och besviken. Det är inte radikalt att vara feminist. Det är inte radikalt att vara öppen, uttalad och påläst feminist, och det borde vara ett normaltillstånd. För Sverige är inte jämställt.
Lady Dahmer strider. Informerar, debatterar, kritiserar. För det tar hon emot anklagelser, påhopp och hot så grova som dödshot. Det är helt sinnessjukt.
Så vem vore jag om jag inte stod upp för mina åsikter bland vänner och bekanta? De åsikter som är så viktiga för kvinnorna i Sverige, och tro’t eller ej – för männen som också får uppleva negativa konsekvenser av att leva i ett patriarkat. Konsekvenser som borde väga upp det möjligtvis inte särskilt attraktiva i att förlora en del av makten.
Nej precis. Jag vore en liten lort, och det har jag slutat att vara. Jag skulle inte göra ett dugg skillnad, och det vill jag göra. Personer som Lady Dahmer gör mig bara mer övertygad om det och ger mig kraft varje dag samtidigt som hon upplyser mig och får mig att tänka många varv extra. Tack LD. Jag är inte trött på dig.
Seriestrip härifrån.