Det kändes nästan overkligt harmoniskt och villaidylliskt när jag kom hem från jobbet igår. Barnen lekte glatt omkring ute…
…till och med lyktorna utanför dörren som flyttats ned från altanen under vinterhalvåret lyste välkomnande…
…och inne puttrade en Coq au Vin på spisen och förutom den numera så välbekanta kaminen i vardagsrummet var även kaminen i hallen tänd för (för oss) första gången. Idyllen! Löjligt härligt och idylliskt, konstaterade vi.
Den nya hallmöbeln jag köpte förra helgen förresten. Visst blev det bra? Nu måste jag bara hitta en bra spegel att ha ovanför.
Sedan ringde telefonen i ungefär samma sekund som brandlarmet började tjuta aggressivt nere i källaren och larmbolaget i telefonen informerade om ”rökutveckling från källare/hall”. No shit! Det rykte rätt in och hela källaren rökfylldes snabbt. Vi blev hyfsat stressade, vi kan ju liksom i-n-g-e-n-t-i-n-g och harmonin blåstes bort på nolltid. Betydligt snabbare än tiden det tog innan röken vädrats ur. Det luktade något enormt (och länge) och var hyfsat obehagligt.
Nåväl. Man lär sig något av allt och våra kompisar som dök upp en kort stund senare och som är lite mer rutinerade husägare sa nåt om ”packningen” så vi får väl försöka ta reda på vad detta ”packning” är för något.
Harmonin lade sig igen (förutom speedat lekande barn men det är ju ett normaltillstånd), coq au vin-en smakade alldeles ypperligt och efter en trevlig kväll fördelade vi oss ett gäng timmar senare i husets fem sovrum och somnade fredagssnabbt. Att huslivet ger möjlighet att enkelt husera kompisar är en riktigt härlig bonus ihop med allt annat. Så länge man inte röker in sig själv alltså.
Fullt barnbord vid frukosten imorse.