Att cykla en måndagsmorgon känns hardcore. Ni vet, man är inte van att gå upp tidigt efter helgens tidsomställning och för mig som är skapad som värsta sortens morgontrötta är det i det närmaste tortyr. Och att då gå upp och gå rakt ut och sätta sig på en cykel och trampa mjölksyra i 35 minuter är helt enkelt dedikerat.
Inte för att jag är så dedikerad egentligen – transportcyklingen har visst inte blivit någon rutin under april som tänkt, men det vore väl synd att hänga upp sig på. Nu är det maj och ny månad, liksom. Och måndag. Och de där 12,5 kilometrarna var förstås helt okej ändå, och när jag hämtar barnen i eftermiddag är träningen redan gjord – hur skönt är inte det?!
Vår gata badade i morgonsol före 7 imorse.
Och kastade denna skugga. Redo för avfärd!
Välkommen vecka 19!