Att anlända till stället man älskar

Vi kom fram igår eftermiddag, till mitt mesta paradis. Vi har tvekat på att åka upp och skjutit lite på det, för vissa ställen gör sig inte så bra i regn och kyla… Fast väl på plats ångrade jag att vi inte åkt tidigare, för den där boken framför brasan skulle inte passa bättre någon annanstans, och sommarkänslan finns alltid.

Men igår lyste solen mestadels och utsikten från verandan var lika bekant som hela livet.

Barnen – våra och kusinerna – åkte ut och fiskade lite just utanför bryggan. Premiär själv med “stora barnen” för Max – stor händelse!



Och sedan sänkte sig solen, vi fick en grymt god grillbuffé och tänka sig att vi satt ute under fullmåne ända till klockan var en bit efter midnatt. Då visade termometern på ynka 10 grader – men ändå. Den här sommaren får man vara glad för det lilla i väderväg, och rent allmänt kändes det inte så lite alls detta utan bara riktigt fantastiskt. Dalarna i mitt hjärta!





  

Följ mig!

Mer läsning...
Om sommarminnen och barndomsminnen som skapas