Vi hängde kvar hemma till en bra bit efter lunch igår, innan vi åkte ut mot vännernas lantställe. Det blir lätt så när man bor i hus har jag insett – det lockar väldigt mycket att hinna vara hemma och hinna njuta lite också, och så finns alltid något att fixa. Med det menar jag oftare som man vill fixa snarare än måste fixa. Jag tycker bestämt att det är himla härligt. Till exempel var jag igår morse på rätt dåligt humör men efter att ha målat ett tiotal meter järnstaket var mitt humör åter till det normala. Märkligt det där.
Vi kom iallafall ut till Vindö och anslöt på stranden och fick lite skönt seneftermiddagshäng innan vi började fixa för kräftskiva. De 9 barnen åt vanlig mat före oss men vi vuxna, lika många som barnen till antalet, käkade massor med kräftor – sent och länge. Så ruggigt gott och härligt – jag älskar kräftskivor, kräftorna och alla tillbehör! Det hela blev en ytterst festlig tillställning och medan barnen sov tungt i olika delar av huset gick spellistorna varma i uterummet och i en galet stjärnklar natt lyste stjärnorna ikapp med de färgglada ljusslingorna och kräftlamporna utanför ”dansgolvet”.
Vi åkte hem vid lunchtid för att njuta lite poolbad och så innan Max fotbollsträning. Eller ja, vi och vi – inte Stella, för hon hängde kvar på landet ett gäng timmar till med sin vapendragare och fina vän A (dvs min kompis son som är ett år yngre än henne).
Vi är allt lite trötta i ögat denna söndagkväll, av givna anledningar. Men, innan vi knyter oss ska jag skriva in ett recept på en urgod förrätt som inte minst passar bra nu på sensommaren och som inledning på en kräftskiva.