3700 kronor bebis-pass

Första passet för en ny människa känns så himla speciellt, tycker jag. De har kommit till världen, och nu ska världen öppnas ytterligare för dem. Deras identitet ska ner i en resehandling, som även om den görs när de är riktigt små ska hänga med dem på upplevelser i hela fem år. 

Det känns lite mäktigt och nästan rituellt.

Så, jag var ganska peppad över att idag ha bokat tid för att ge mig iväg och skaffa Mejas första pass och Max första som barn och inte bebis. 

Sedan gick allt fel som kunde gå fel, ungefär. Vi hamnade i osynk hemma, jag och barnen, och fick stressa rejält. Just innan vi skulle dra insåg jag sedan att Henke glömt att signera intygen han skrivit ut – dvs, för att fixa pass åt barn måste alltid båda föräldrarna ha gett sitt medgivande. Jag blev “ganska” irriterad och stressen ökade. Spenderade många minuter i telefonkö till polisen för att ändra tid eller förstå våra alternativ. Räknade efter och insåg att nästa chans skulle komma om två veckor och med kort marginal inför resan. Sa jag att bebis skrek från babyskyddet och att 5-åringen tjatade hål i huvudet på mig, fullt påklädd i varma vinterkläder i hallen? 

Men så kom vi iväg med andan i halsen, och väl framme letade vi parkering i fullt och trångt parkeringshus och i min stress svängde jag in och – kraaaarsch – skrapade bilen mot en stolpe. Oh the joy! 

Med en minut tillgodo checkade vi in hos polisen och Meja fick väckas ur tung sömn för att försöka fastna på foto. Gick sådär… Det tog bra lång tid att väcka henne, hon blev förbannad och tittade argt och ihoptryckt in i kameran och där har vi den; hennes första passbild.

Henke lyckades komma efter ett tag så passen blev beställda och så, men den känsla kring hela grejen som jag sett fram emot infann sig inte direkt och lusten att göra något sedvanligt mysigt nu på Max lediga dag försvann i tomma intet. Till samma ställe som de 3000 kronornas självrisk, ungefär… Så jag tankar gos i soffan en stund till och hoppas att Max hittar något bra att fastna med på sitt rum så länge han bara vill. Museum får det bli en annan dag.

  Stella och Max på sina första pass – 6 respektive 9 månader. 

Följ mig!