Om helgen inleddes på allra mest barnfokuserade sätt, och sedan även avslutades så – så var det mitt emellan allt annat än barnfokuserat. Vi lämnade barnen hos Henkes snälla syster med familj och åkte de två timmarna upp till södra Dalarna där vi bjudits till 40-årsfest med mina hemmakompisar – ni vet, mitt tjejgäng med respektive och ett gäng folk till – landade vi på 45 kanske? Konceptet var fest på herrgård där alla övernattade efter middag och fest – helt klockrent verkligen! Stället var riktigt härlig dala-bruksmiljö, och vi var alla fina och uppklädda till tänderna. Är det tema cocktailfest så är det!
Kvällen blev lång, enormt härlig och festlig. Vi började redan vid 5, och när DJn gick hem vid 3 och vi tyvärr behövde avsluta hade vi stått på dansgolvet i princip konstant i 5 timmar. Underbart!
Det var två av mina allra närmaste vänner som hade festen ihop, och det gjorde förstås lite extra för känslan – och innebär dessutom att jag har roligheter att se fram emot under hösten. Jag och en kompis kom på spontant i mitten av mars i samband med släpp av Kents avslutningsturné att vi skulle försöka ses på konsert halvvägs mellan oss, det vill säga mellan Stockholm och Göteborg, och när vi misslyckades haffa biljetter till Örebro fick Karlstad bli destinationen. Vi köpte tre biljetter, och har med andra ord hållit en riktigt bra hemlighet för födelsedagsbarnet (som vi då inte alls visste hur vi skulle få chans att fira) i över ett halvår! Jag ser enormt mycket fram emot ett dygn med Kent och kompiskvalitet i början av december! Med den andra jubilaren, tillika min svägerska, väntas en helkväll i Stockholm. Jag kämpar hårt för att lyckas få bord på Punk Royale för en avsmakningsmeny som jag hört ska vara en upplevelse utöver det vanliga. Riktigt roliga höstplaner!
Vi åkte hemåt och hämtade upp barnen (där de haft det jättebra, och Meja hade sovit 19.30-07 med ett vällingvak vid 4 – riktigt bra!) och direkt vidare för Max fotbollsmatchpremiär. Tränat har han gjort ett tag, men nu vankades äntligen livets allra första matcher. Och som de gjorde det! Max och alla hans lagkamrater kämpade hårt och friskt och verkade ha precis hur kul som helst. De fick känna på spel på alla positioner inklusive målvakt, och både förluster, oavgjort och vinst – och Max övade på målgest varje gång någon i laget gjorde mål, men när han till sin stora lycka petade in en boll själv tror jag han blev så extra glad så han glömde det. Gulle! Efter cupen fick de en varsin liten pokal och Max sammanfattade allt så fint; ”Alltså – jag är så lycklig över den här”.
Vi med, jag grät nästan en liten skvätt. Fining.
Däremot var det totalt svinkallt att stå vid sidan den här eftermiddagen. Jag hade inte alls tänkt på temperaturen och att jag faktiskt skulle stå vid en fotbollsplan en massa timmar, så jag höll på att frysa till is i min tunna skinnjacka. Så, den här kvällen – och ytterst fina helgen – får avlutas under ett par lager filtar i soffan och varmt te i koppen.
En helg av ytterligheter går till handlingarna. Ljuvligt.