Vilodagsreflektioner

Idag är verkligen en dag som gjort skäl för sitt namn; Vilodagen (tillika namnet på min kryssningskompis Johns podcast). Tempot har varit klart lugnt, och att barnen tidigt försvann ut för att njuta den nyfallna snön med kompisar och sedan inte sågs till på ungefär hela dagen bidrog förstås. Vi hörde våra egna tankar hela dagen, och de hade väldigt roligt – så det var ju en bra kombination. De första små snöcentrimetarna på året är verkligen speciella för barn. Det ska väl dock erkännas att jag var ungefär lika entusiastisk själv. Jag gav mig visserligen inte på någon pulkabacke, men jag och Henke fick en riktigt lång promenad i underbart busväder. Busväder innebär ju inga problem med rätt kläder på, och i år har jag dessutom kostat på mig en ny dunjacka så jag var varm och tillfreds på alla sätt och vis.

En lång eftermiddagslur fick jag också, och den var jag både väl värd och behövde efter mycket barnfokus i övrigt i helgen. Henke var på heldagsevent med kompisar igår och kom hem sent, och i vår familj betyder utekväll även att få ta mindre på gränsen till inget ansvar dagen efter (annars kan de lika gärna vara – och så händer de så sällan så ska det vara så ska det) så jag har kört på med det mesta. Vi har haft otroligt mysigt dock, jag och barnen. När man väl går in för det helt så är det inte jobbigt att köra hela racet. Det gäller bara att släppa allt annat och njuta av tiden! Nog så svårt det där med att släppa allt annat – men lyckas man är det oftast enbart mysigt kan jag tycka. Helgen har bjudit på fredagsmiddag på stan hela familjen, lekland, handbollsträning, Carbonaramiddag med tända ljus, ett gäng barnfilmer, tidiga morgnar med Meja (dock tillbaka till 06.30-07.00-morgnar nu, om än oftast med flytt till vår säng runt 05), kompislek mm. Fina dagar!

(Och skruttiga bilder… bättre än inget? Eller hellre inget?)

Nu är det dags att avsluta denna söndag, under vilken jag också gav mig själv en fantastisk stund med yogaklass. Känslan efter det alltså – jag gled in stressad med middagsmaten i en servett i handen och halvt i munnen men kom ut 90 minuter senare i harmoni och en känsla jag drömmer om att ta med mig in i den nya veckan. Kämpa, lugna andetaget och sköna kroppen!

Sova borde jag också, men jag misstänker att jag kommer vara vaken lite till. Jag har just börjat surfa skiddestinationer (och slalomskidor) och försöker trolla med våra kalendrar för att få känna lite pist under sulorna redan innan Bali. Drömma går ju!