Jag är, som ni vet, i Åre. Jag har mesta kvalitetstiden med mina närmaste vänner och njuter så av det. Men, allt har givetvis varit speciellt med tanke på fredagens dåd i Stockholm, och det liksom… funkar bara inte. Bloggen har fått vila helt (förutom några korta fragment av alla tankar jag knappt hunnit tänka) för jag kan inte forma ord – inte i min hjärna och än mindre i text. Jag är i nuet och har i mångt och mycket försökt fokusera just där, men varje gång vi landat – i stunder mellan allt annat – har jag slagits med de där stora, och så skrämmande, känslorna. Tagit upp telefonen och läst allt jag kommit över. Försökt förstå och ta in. Händelserna, upplevelserna, det skrämmande och allt det andra.
Och så känns allt annat så banalt.
Som att man aldrig ska kunna fokusera på enbart det där fina igen. Sånt som vänner, skidåkning, mat, resor.
Men samtidigt vore det ju sorgligt på sitt sätt. Förstås.
Jag kommer igen här, snart. Då blir det mer av sånt här.
