Det är ju en märklig rubrik kanske. Men jag borde nog jubla lite? Den här månaden är min första då jag inte får lön från stället som varit min arbetsgivare i 6 år, och det är ju väldigt speciellt. Eller någon arbetsgivare överhuvudtaget, för den delen. Det har inte hänt sedan… är det 2001? Med extrajobb jag haft konstant har jag nog inte stått utan lön en månad sedan cirka 1995 tror jag. Så well – dagarna som anställd är på paus under obestämd tid, och således har ingen tagit vid där förra jobbet avslutade kontakten med mitt bankkonto. Eller jo, min nya arbetsgivare – den här personen.
Jag erkänner – det var nästan så att det slog mig först häromdagen att ”ingen kommer säkra att en lön betalas till mig den 25:e”. Gah! Det ligger i mina egna händer?! Jag har vetat det ett tag, jag har planerat efter det – men jag har inte riktigt… agerat. Förutom att jobba, då. Göra grejer och fakturera. Så jag fick lite eld i baken att faktiskt kicka loss min blivande revisors riktiga jobb, så det har jag gjort. Vi har haft kontakt ett tag, jag och hon jag fått tag i genom gemensamma bekanta, men hon har inte helt satt igång. Jag erkänner – jag har inte riktigt velat släppa ekonomin ifrån mig. När man är egen ska man, säger alla som vet, fokusera på det man är bra på och låta andra göra det andra. Som ekonomi. Men ärligt talat – det är underbart att fakturera! Jag älskar att se hur jag kan dra iväg fakturor för det jobb jag utför. Se stapeln med plus öka (i mitt ekonomisystem som är grymt; Bokio). Och lite kittlar det skönt också av att utlägg i samband med jobb inte bara är något som jag tar på egen ekonomi – som det varit under många år med allt från webbhotell till kameror och bildredigeringsprogram – utan som har med verksamheten att göra och påverkar dess siffror. Jag går igång på det. Att ha min lilla låda med grejer som är plus och minus och som utgör hela mitt ekonomiska fundament.
”Göra grejer och fakturera”
Men anledningen att jag ska vara glad över min lön imorgon är ju för att jag jobbat för det. Jag kan ta ut lön min första månad som egenföretagare, och jag har bara mig själv att tacka för det. Jag har gjort grejer. Jag har skrivit runt 90 artiklar till en resesajt och inte minst själv rest och sedan poddat och skrivit artiklar från dessa ställen och fler. Heja mig! Och nu är jag igång med jobb som kommer säkra att den här personen kommer att, med revisorns hjälp, säkra den där utbetalningen den 25e varje månad i ett gäng månader framöver.
Tack, jag!
Jag ska inte säga att jag har haft en räkmacka in i egenföretagande-livet, för räkmackor är sällan enbart räkmackor även om det kan kännas så – samtidigt som jag är väl medveten om att det kanske inte är så vanligt att det ser ut såhär. Att maxa lönen från månad ett, och utöver det ha betalat in till pensioner och allt sånt. Men nog bör man få fira? Känna efter och klappa sig på axeln och säga att – ”det där Lisa, det var faktiskt inte så bara. Och, nu jobbar vi på, eller hur?”
Jag tror minsann det. Imorgon är det fredag, och det är den 25e, och jag tror att fredagsvinet kan få bli ett glas champagne då. Är det inte värdigt, så säg?!