Sömn och väder (en annan sida av Åre)

Det finns ju två saker som är otroligt mer ointressanta att prata om än något annat. Egentligen. Väder och sömn. Samtidigt är det svårt för mig att helt bortse från dessa grejer här i Åre, för båda har sådana ytterligheter just här.

Om trötthet och att få sova

Som instagram-kontot Situationer säger;

Att vara vuxen är ganska enkelt
Man känner sig bara trött hela tiden
och berättar för folk hur trött man är
och de berättar hur trötta de är

Situationer

Fy vad sorgligt, men åh vilken igenkänning ändå. Min sömn är lite ett kapitel för sig. Jag är kvällspigg och morgontrött sedan födseln, och både det och andra omständigheter gör att jag ligger på ett konstant underskott. Jag pratar sällan om det, och jag klagar sällan kring trötthet. Att jag har en underliggande sömnbrist är något jag liksom accepterat som ett normaltillstånd.

Och sedan händer Åre.

Det finns ingenstans jag sover så gott som här. Jag tror att det både är att jag är ute mycket och aktiverar mig utomhus, att jag kopplar bort vardag och verkligen går in i en annan känsla (vare sig jag småjobbar eller är helt ledig) och att vårt sovrum ligger mot en bergvägg, med fönster helt utan utsikt. Vi var lite fundersamma kring detta innan vi flyttade in men ärligt talat – det är en av de bästa sakerna med vår lägenhet. Det går lätt att få det kallt och fräscht friskt, och det är kolsvart natten igenom. Ljuvligt! Hela familjen känner samma och våra nätter är lika långa som sömnkvaliteten är hög. Som vi behöver det!

Så det har jag gjort. Sovit mina sömnringar helt gröna, vilket i bästa fall sker en gång varannan vecka vanligtvis. Natt efter natt. Jag är så lycklig över det! I sömnavseende är Åre det bästa som kan hända mig, min bästa semester och återhämtning (trots en del nattsuddande), och jag är så tacksam och känner hur gott jag mår av det.

Och så vädret

Och så var det vädret, denna andra ointressanta sak att lägga energi på. Det är Sverige, det är väder. Skulle man lägga sitt välmående eller sinnesstämning i vädret skulle det inte riktigt gå att bestämma över sin egen lycka, tänker jag. Kring vädret kan man känna mycket; glädje, tacksamhet eller acceptans – men inte nedanför det på skalan. Det skulle vara totalt dränerande! Vädret är sitt eget. Vädret möjliggör, förstärker, förhindrar – men det går alltid att förhålla sig till det på rimligt sätt.

Vi har 10 dagar bakom oss i Åre, och vädret har varit för årstiden så oerhört bra. Att runt jul få 10 dagar med perfekta temperaturer – några minus, vindstilla med öppet upp på Skutan varje dag och inte en enda dag då tjock dimma eller flatljus hindrat sikt känns i det närmaste unikt. Det har varit så vackert, och jag är så tacksam för våra dagar – så många och så oerhört vackra!

Glädje och tacksamhet för detta!

Och så kom dag 11. Vi visste det redan innan – att vädret skulle ändras. I den vackra vintersaga som rådde kändes det helt otroligt; Skulle vädret verkligen kunna gå från så ljuvligt till så uselt på en dag? Vi varnade min bror med familj på ingående, att kanske skulle de inte vilja komma ändå?

Men de kom, i en inställning att ”nyår ska ju firas oavsett om vädret är perfekt för åkning eller inte, och det är ju inte så att detta är våra enda skiddagar på ett år” och för min del innebär vädret en sak som är positiv; ännu mer återhämtning. Det blir när vädret gör att backen drar mindre mer utrymme för att ta det lugnt på riktigt. Tid för spel, tid för pussel, tid för träning, tid för en bok eller framför TV eller dator. Luft. Jag är inte tacksam eller glad för vädret just nu, och framför allt inte för de som är i Åre just över nyår i år, men jag själv accepterar det och förhåller mig till det. För mig blir det tid till att leva Åre mer – utöver berget som egentligen konstant drar. Tid till det, och tid till mer mys. Bra så. Förbannat regn och satans blåst men – jaja.