Cinque Terre – de fem löjligt söta, färgglada byarna vid kusten på italienska Rivieran – befann sig på min bucketlist i evigheter. Någon gång! Men, tiden ska vara rätt. Insikten om dess dragkraft har varit stor och hur mycket lockar ställen med överturism egentligen? Men också – så overkligt gulliga. Finns de ens? Ser de ut sådär på riktigt?
Cinque Terre ligger längs den liguriska kusten mellan La Spezia och Levanto, ungefär två timmar söder om Genua. Området består av fem historiska fiskebyar som sedan 1997 finns med på UNESCO:s världsarvslista.
När vi på vår roadtrip förra sommaren bestämde oss för att bo i fina Sestri Levante, lite norr om Cinque Terre, satte jag min plan tydligt. En dag gör vi en utflykt och upplever byarna – så är det bara. Efter att jag visat bilder var hela familjen med på min plan. Hurra!
Att göra Cinque Terre som en utflykt från en annan by på italienska rivieran kändes också väldigt rätt. Att få upplevelsen, men inte bo mitt i det jag innan tänkte mig som lätt hysteriskt. Och – precis så var det.
Såhär gjorde vi Cinque Terre, och är tips du kan ta med dig om du planerar en kortare eller längre resa, med vandringar eller genom att åka tåg mellan platserna.
Från Sestri Levante till Cinque Terre
Vi bodde i Sestri Levante – ibland kallad ”den sjätte av de fem byarna” då dess färger och charm påminner om de fem som på riktigt utgör denna plats. Därifrån tog vi enkelt och smidigt tåget till den sydligaste av byarna; Riomaggiore.
Tanken av enkel – att åka längst bort och jobba oss tillbaka norrut med en kombination av tåg och vandring. Effektivt upplägg för alla i familjen, men extra bra för att värna barnens intressespann. Det går annars förstås lika bra att göra resan åt det andra hållet och börja längre norrut – som i Monterosso längst norrut – och plocka enskilda byar, åka framåt och tillbaka lite som man vill. Det finns inget facit, utan bara många olika möjligheter.
Tåget från Sestri Levante till Cinque Terre tog runt en timme, och avgångarna var många.
Läs mer om Sestri Levante här.
De fem byarna, i tur och ordning
Tåget stannar i samtliga fem byar, så det går alltid att korta ner eller förlänga dagen efter ork:
- Riomaggiore – sydligast, med en brant dalgång och en vacker liten hamn.
- Manarola – den mest dramatiskt placerade byn, känd för sina soluppgångar och nedgångar över havet.
- Corniglia – den enda byn som inte ligger vid vattnet. Den tronar högt uppe på en klippa och nås via en lång trappa från stationen.
- Vernazza – kanske den mest fotograferade av alla, med en liten naturhamn och färgsprakande husfasader.
- Monterosso al Mare – störst, och den enda byn med en riktig sandstrand.
Riomaggiore och Via dell’Amore – kärleksstigen
Vårt första stopp var alltså Riomaggiore – och det obefintlig tid innan jag kände att utflykten var värd det, att Cinque Terre hade varit värd att vänta på. Vilken by! Gullfaktor enorm, och folkmängder denna dag i slutet av juli fullt överkomlig.
Från Riomaggiore startar den kanske mest kända leden i hela Cinque Terre: Via dell’Amore, kärleksstigen.
Denna led byggdes redan på 1920-talet som en arbetsväg i samband med järnvägstunnelbygget mellan La Spezia och Genua, men blev snabbt den självklara — och mer romantiska — genvägen mellan Riomaggiore och Manarola. År 2012 stängdes den efter ett stenras som skadade flera turister, och det tog över tio år av omfattande renoveringsarbete — bland annat med bergarbetare som fraktades in med helikopter för att säkra klippväggarna — innan leden kunde återinvigas i sin helhet under 2024.
I dag är Via dell’Amore fullt tillgänglighetsanpassad, helt asfalterad och tar cirka 30 minuter att gå. Den kräver förbokad tid (ett begränsat antal besökare släpps in var 15–30:e minut) och en extra avgift utöver ert Cinque Terre-kort. Boka innan ni är på plats — platserna tar slut snabbt under högsäsong. Det är knappt en vandring, mer en vacker klippromenad med havet på ena sidan — perfekt för den som vill uppleva Cinque Terre utan att svettas, eller för den som har med barn och ungdomar vars intresse för vandring är begränsad. Kärleksstigen är en riktigt fin promenad, helt enkelt.
Att priserna för att gå leden varierar utifrån årstid och tider är ett sätt att sprida ut turismen. Bra!
Manarola – klippbad, dramatik och en ljuvlig takterrass
Om jag ska peka ut en favorit av de fem byarna blir det Manarola. Den ligger bokstavligen klängande på klipporna, och just därför finns ingen riktig hamn — fiskebåtarna dras istället upp för hand i gränderna, vilket ger byn en speciell, levande känsla. Likaså rådde dagen vi besökte Manarola lugn. Vi hade väntat oss betydligt mer trängsel än vi mötte — kanske var vi bara mentalt förberedda på kaos och blev positivt överraskade.
Men det som gjorde Manarola oslagbart för oss var klippbadet rakt framför byn. Avsatser och pirer för att chilla i solen är flera och klipporna möjliggör hopp från olika höjder mot olika håll. Fantastiska! Vi spenderade förstås många timmar här – våra barn älskar klipphopp och hade svårt att slita sig. Jag klagade ej, men varierade med att promenera runt lite. Bara genom en kort promenad längs kusten så ges otroliga vyer över byn. Så drömmigt – och att konstnärer landar för att just här avbilda en av de unika byarna är allt annat än konstigt.
Här närmade det sig lunch, och vi var lite oroliga om vi skulle hitta något bra – men plötsligt hamnade vi med stället med den utsikten. Kanske var vi lite före traditionell italiensk lunchtid, kanske orkade sig många inte upp till just denna plats – men vi fick bästa bord helt spontant. Utsikt över gränderna, mot havet, över de gulliga husen. På faten liguriens klassiker redo att delas; trofie al pesto, pizzor med burrata och prosciutto, carbonara med knaperstekt griskind. La Regina da Manarola – skriv upp det!
Skulle jag bo här, skulle jag kolla in boutiquehotellet La Torretta i Manarola. Med bara ett fåtal rum, eleganta terrasser och utsikt över de färgglada husen och Medelhavet är det ett av Cinque Terres mest omtyckta boutiquehotell. Läget mitt i Manarola gör dessutom att du kan njuta av byns magi tidigt på morgonen eller sent på kvällen, när dagsbesökarna har åkt hem.
Vernazza – vacker, men massturistig
Vernazza är den troligen mest fotade byn av alla och det är inte svårt att förstå – den är kanske sötast av de alla fem, med sin lilla naturhamn och kyrkan som nästan står i vattnet. Men vår dag i Cinque Terre var det också den enda byn där folkmassorna kändes på tolk för stora. Det var trångt, och charmen betydligt lägre. Vi var där och bidrog, förstår vi såklart – men att göra Cinque Terre i lågsäsong är förstås bättre. Om det inte är möjligt så är tidig morgon att rekommendera.
Vi blev mätta och barnen tröttnade men – det var också lite enligt min plan. Kanske ska ni ta tåget hem, så går vi? sa jag, som att jag inte alls regisserat det i förväg. Sorry not sorry. Barnen sa ja, min man sa ja och så satte vi dem på nästa tåg mot Genua via Sestri Levante, fyllde på vatten och började vår vandring mellan Vernazza och Monterosso. 100% pepp – jag ska få vandra mellan byar i Cinque Terre!
Vandringen Vernazza–Monterosso
Jag hade på förväg läst om denna vandring som en av Cinque Terres bästa, och utan att kunna jämföra alla ger jag den ändå högsta betyg. Klippor, havsutsikt och vinodlingar som klänger på terrasserade sluttningar — och ingen motorväg av vandrare, trots att det är en av de mest populära etapperna i hela området. Vi mötte ett fåtal andra på vägen. En anledning mitt i högsäsong kan förstås vara att det är varmt mitt på dagen. Normalt folk kanske undviker den tiden? Well, inte vi.
Räkna med branta trappor direkt i början, oavsett i vilken ände ni startar. Enligt skyltarna längs leden tar sträckan 1,5–2 timmar. Vi gjorde den på 60 minuter, så det finns marginal för den som jobbar lite mer intensivt. Glöm bara inte att se ut över vidderna och njut utsikten! (är också något jag sa gång på gång till min snabba man)
Monterosso
Monterosso skiljer sig lite från övriga byar. Den är större, och har en rejäl sandstrand – men också mysiga gränder och mycket kvalitet. Här bor Nina Campioli – så ett tips är att spana in hennes inlägg om Monterosso här.
Drömboende i Cinque Terre: Om du vill unna dig något extra är Hotel Porto Roca i Monterosso svårt att slå. Infinitypool med utsikt över Medelhavet, gångavstånd till vandringslederna och ett av områdets mest klassiska hotell.
Alla vandringssträckor mellan byarna i Cinque Terre
Hela leden som binder samman de fem byarna kallas Sentiero Azzurro — den blå leden — och är totalt cirka 11–12 kilometer när samtliga delsträckor är öppna. Kostnaden och tillgängligheten varierar med säsong, delvis som ett sätt att sprida ut besökarna över dagen. Fyra etapper med olika karaktär:
- Riomaggiore–Manarola (Via dell’Amore): cirka 30 minuter, lätt, extra avgift. Den för den lättillgängliga charmen.
- Manarola–Corniglia (ofta via Volastra, eftersom kustleden regelbundet är avstängd): cirka 2,5 timmar, brant men med några av de finaste vyerna över Medelhavet. Den för utsikten.
- Corniglia–Vernazza: knappt 2 timmar, mycket trappor direkt från start. Den för flåset och benen.
- Vernazza–Monterosso: 1,5–2 timmar, med trappor i start och slut, men med konstanta vyer över havet och små byar. Den jag rekommenderar!
Hela sträckan Monterosso–Riomaggiore tar ungefär 5–7 timmar rakt av om ni vill göra allt på en dag. Men det finns ingen anledning att stressa igenom det. Välj ett par etapper, ta tåget emellan, eller sprid ut under flera dagar. Jag tänkte länge att jag skulle lägga en dag till denna resa vid Cinque Terre, men var också så nöjd med den maxade dag vi har så jag prioriterade bort den och gick istället den fina leden Sentiero per Punta Manara i Sestri Levante någon dag senare.
Praktiska tips till Cinque Terre
- Skaffa Cinque Terre Card om ni planerar att ta tåget mellan flera byar samma dag — ofta billigare än enskilda biljetter, och ger också tillgång till flera av vandringslederna.
- Vattenkranar med dricksvatten finns längs vissa leder men framför allt i byarna — fyll på flaskan innan ni ger er av.
- Underskatta inte höjdskillnaderna. Byarna ligger inte bara på avstånd från varandra, utan ofta rejält högre eller lägre — trappor är standard, inte undantag.
- Toaletter finns vid tågstationerna men är betydligt glesare ute längs lederna, så planera efter det.
- Boka Via dell’Amore i förväg — platserna är begränsade och tar slut, särskilt under sommaren.
- Undvik mitt på dagen i de mest populära byarna (särskilt Vernazza) om ni vill slippa den värsta trängseln.
Var det värt det?
Så många år på min bucketlist, så avskräckt av omtalad överturism… så var det värt det? Ja, ja och ja! Orimligt nog så överträffade Cinque Terre mina framför allt höga förväntningar. Byarna är precis så vackra som bilderna lovar. Vandringarna mellan dem om möjligt ännu vackrare.
Men visst är det turistigt. Det är något man helt enkelt får vara förberedd på. Åk i lågsäsong, anpassa tider på dygnet – eller bara acceptera. För vad gäller Cinque Terre så är det ett ställe som drar just för att det är så speciellt. En av de vackraste platserna jag besökt.
Har ni varit i Cinque Terre, eller funderar på att åka? Skriv gärna en kommentar — jag svarar på allt jag kan!
