Oj, vad nyfikna många blev apropå mitt inlägg häromdagen! För mig var det så givet att när vi båda börjar jobba så är det allra viktigaste att vi lyckas få en (bra) dagisplats åt Stella. Detta antagande kanske säger lite om den bubbla-liknande tillvaro man lever i som föräldraledig. 😉
Jag ber om ursäkt för detta! Men äh, jag säger väl B på en gång då. Som alltså inte var så spännande.
Häromdagen gick vi förbi ett nytt hus nere vid oss. Vi har tidigare inte kunnat gå förbi det, då vägen varit avspärrad pga bygget. Nu hade de öppnat vägen. Vi tittade in genom ett av fönstrena och sa "Hm. Det där ser ju ut som ett blivande dagis". "Ja, vart skulle det annars kunna vara handfat i knähöjd och fönster in på toaletten". Så jag gick hem och loggade in på Stockholm stads webbtjänst för dagisansökan. Då hade dagiset blivit bokbart, dvs möjligt att ställa sig i kö till, två dagar tidigare. Det fanns inte ett enda registrerat barn i kö ännu, som syntes på webbsidan. Så jag gjorde en snabb anmälan till detta dagis på förstaval, och vi lär hamna väldigt, väldigt långt upp i kölistan. Nästan så jag tippar på först…. Skulle så vara fallet (vilket jag inte vågar tro/hoppas) så är ju sannolikheten att vi kommer in inte allt för långt efter nyår relativit hög (vilket jag inte heller vågar tro/hoppas).
Fast jag vågar inte ta ut något. Dessutom är inte ansökan behandlad av handläggare än, och det kan ju vara så för fler och att jag tar ut detta med en riktigt bra köplats lite i förskott. Men det känns iallafall bättre än som i nuläget, då vi ligger på plats 25 som bäst, och 130 som sämst, på de 5 dagis vi rangordnat.
Men iallafall. Det var B. Och nej, dagiset ligger inte i New York, utan här på Kajen. 😉