Idag har jag varit på en väldigt omfattande hälsokontroll på Sophiahemmet, något vi erbjuds genom jobbet. Det kändes som under graviditeten, att man fick göra massa tester och se om man klarade sig U.A eller ej, som en besiktning typ. Och inte en enda "1-a eller 2-a" fick jag, allt såg så bra ut så. Stella var en riktig liten stjärna, satt uppbullad i sin vagn och tittade på utan minsta knyst.
För övrigt så hade jag idag tänkt börja skärpa mig lite med matintaget. Eller ja, mat äter jag oftast hälsosamt nu såväl som tidigare, men antalet fika med fikabröd och kvällar med ’något extra’ är betydligt fler än vad de var innan jag blev gravid. På nåt sätt känns det som att min ämnesomsättning funkar, typ för första gången ever. Jag brukar få skärpa mig i 190 för att inte gå upp i vikt, och för att gå ner krävs en rejäl kraftansträning.
Jag har visserligen bara 2 kg kvar till startvikten, men vågen har stått still sedan Stella var 6 veckor, så en liten skärpning borde kunna ge gott resultat hyfsat snabbt. Den lilla skärpningen borde ju inte vara det minsta jobbig heller, eftersom jag vanligtvis unnar mig ljusår mindre än jag gör nu.
Så med hälsotankarna i bakhuvudet blev jag positivt överraskad när Sophiahemmets våg visade ett kilo mindre än vår hemma. Dessutom är jag tydligen 1,5 cm längre än jag trott. Haha, minus 1 kg och +1,5 cm, det gör ju lite på BMI-skalan det! Schysst start på hälsosammare livet! 😉
Dock inom "idealvikt"-BMI-t fortfarande. Skulle kunna gå upp 7 kg och ner 7 kg utan att lämna den nivån, så det känns som att det inte kommer vara aktuellt någonsin. 🙂
Och även om jag kommer i mina gamla jeans, så sitter de ju inte snyggt än bara för att siffrorna helt plötsligt ser lite bättre ut i teorin 😉