Nu har vi haft två riktigt tuffa nätter här, efter att Stella åter igen blivit förkyld. Vi badade ju i torsdags, och på fredagen var snuvan som bortblåst. Lycka!
På lördagen hade dock någon ny bacill letat sig fram (att de får bra immunförsvar från mamman vid helamning kan ju inte stämma för fem öre!), och förkylningen var åter ett faktum.
Det är så otroligt synd om henne när hon snörvlar så om nätterna. Insomningen om kvällarna har ändå gått hyfsat (toppen i lördags, okej efter lite strul igår), för då är hon ren i näsan. Men när hon vaknar till om natten har hon svårt att somna om. Vanligtvis vänder hon sig åt vänster och gosar in sig i snutten, eller åt höger och tar tummen och somnar om. I "värsta" fall får man hjälpa till med speldosa eller till och med lite napp på snutten-sidan. När hon nu är så snuvig så kan hon ju inte snutta, eller alls nästan andas genom näsan, och då faller ju både snutten, tummen och nappen. Och då blir det tuffa tider! Framför allt för henne, men även för oss (framför allt mig såklart) som inte får många minuters sömn i sträck. När hon har svårt att somna om, så blir det mat som blir utvägen. Det innebär upp till 3 gångers mat per natt, och så mycket behöver hon inte… Det är bara dumt att vänja henne vid det. Somna om ska hon kunna (och har kunnat) göra ändå. Jag tror att när jag går tillbaka till tätare mat så vänjer hon sig vid det, och vi får börja om igen från scratch i princip.
Kanske är det läge att plocka fram och jobba in ramsan* ordentligt. Vi har inte helt haft behovet tidigare, utan tyckt att speldosan funkat toppen, hon kommer verkligen till ro av den och förknippar den med att sova. Jag tror dock att ramsan kan vara effektivare. Samtidigt är jag osäker om förkyningstider är bästa tider att jobba in något nytt…
Ramsan: Ramsan förekommer inom flera sov-"metoder". Anna Wahlgren pratar om ramsan och bekräftelseramsan. I Pantleys Somna utan gråt talar man också om ramsa/nyckelord.