Att det är trist att sitta fastsspänd i en bilstol förstår ju vem som helst… Så när vi igår skulle ge oss iväg på en fyratimmarstur på sämsta möjliga tid – eftermiddagen, med en förväntad vakentid på runt 3 av dessa 4 timmar – var det inte utan att vi var lite nervösa för hur det skulle gå.
Men hon var faktiskt jätteduktig!
Vi tajmade avfärden med hennes eftermiddagssovning, så innan vi ens åkt ut från parkeringen somnade hon och sov i 1½ timme. Sen vaknade hon och grät krokodiltårar efter en liten stund – superhungrig. Som den planerade mamma jag är (eh, som knappt brukar lyckas få med sig sin egen handväska) hade jag med varmt vatten i termos och uppmätt grötpulver, så förberedde en grötportion i baksätet och gav henne mat, som hon åt under stor entusiasm. Sen lekte hon en stund. När hon tröttnade plockade vi fram esset i rockärmen – en nyinköpt portabel DVD. Stella är nämligen hur intresserad av TV-n som helst… Detta är inget som uppmuntras hemma, men vi tänkte att det kanske kunde underhålla en stund i bilen, även om hon inte har någon direkt behållning av själva filmen. Och där hade vi tänkt helt rätt! Under 45 minuter tittade hon intresserad på Molly-film. Jag behövde inte ens byta till någon av de andra filmerna jag tänkte kunde fungera som back-up – Ice Age, Borat och akvarium-dvd. Sen närmade det sig sova-för-natten-tid, och vi hade 30 minuter kvar av resan. Ingen höjdare… Hon kom inte till ro och somnade heller (brukar ju få en sista matomgång innan dessutom), så det blev till att sjunga alla barnvisor jag bara kunde så högt som bara möjligt för att kombinerat hålla henne vaken och nöjd. Det funkade helt okej, och utan allt för mycket gnäll anlände vi destinationen med en vaken men övertrött tjej.
Duktiga biltjej! Mycket viktigt om man tänker på vårt leverne med många och ganska långa resor…