Det var faktiskt något av en överraskning, att det bor en afrikan i mig. Det märkte jag idag, när jag för första gången provade passet SatsAfro på Sats. Det var ett dansaerobicspass med afrikanska rörelser och rytmer. Istället för att sträva uppåt så jobbar man mot marken, och detta till afrikanska trummor och takter.
Detta pass passade mig ypperligt, och jag kände att det allt bor en afrikan i mig. Något som tydde på det var dels det här med jordnära. Det kan ju också ses lite som motsatsen till spänst, och det passade således mig som handen i handsken, det här med att sträva nedåt. Sedan handlar afrikansk dans om att släppa loss, att göra stora lite slängande rörelser, och ledaren poängterade att så många deltagare det finns på passet, så många stilar finns det som är rätt. Tada! Också detta toppen för mig ju! Sen var det stegkombinationer, roliga sådana och på en helt lagom nivå, och man kunde verkligen ta ut sig ordentligt under dessa. Verkligen släppa loss och låta energin flöda. Härligt! Och energi har jag gott om, så ja – det är en tredje sak som tyder på en afrikansk läggning hos mig.
Så SatsAfro var verkligen något för mig, och faktiskt grymt roligt. Det ska jag köra fler gånger. Det är ju roligt också det här med afrikanen i mig, för jag är gift med en man som flera gånger sagts vara en vit kenyan. Så då passar vi ju hur bra som helst ihop! Sen att han kallas för det för att han har en oväntad men självklar läggning för långdistans med lätta, spänstiga steg, och jag för mina lufsiga markrörelser, det är ju möjligtvis något ologiskt, men ändå.