När jag sitter i passagerarsätet kan ni räkna med att jag får höra om jag somnar. Då är jag så tråååkigt sällskap, och usch och fy och ja, allt sånt. Lite taskigt, för det finns ju ingenstans man sover skönare än i bilen! När jag idag åkte med Stella bredvid mig var inställningen helt annorlunda. Ju mer och längre hon sover, desto bättre! Hoppas bara hon inte tar det personligt. 😉
Iallafall så gick resan hur bra som helst, Stella somnade när vi lämnade Borlänge och vaknade sin vana trogen vid Rinkebystoppet. Den här gången firade jag inte det genom att köra in i bilen framför. Kanske för att jag inte behöver vara lika stressad över en vaken bebis längre, för till skillnad från när hon var pyttig så skriker hon inte så fort hon är vaken i bilen. Så okej då, hon var mysigt sällskap vaken också. Satt och bladdrade och var så söt så.
För övrigt är det mysigt att ha henne fram. Jag får dock lägga band på mig så jag inte hela tiden tittar på henne. Det är dock svårt att slita sig, hon är ju bara så sjukt fin. 🙂