De senaste veckorna har Stella ammat två gånger per natt – runt 1-2 och runt 5. Aningen jobbigt! Det har också känts som att det (nästan) varit nödvändigt, för hon har varit ganska dålig att äta om dagarna. Först de senaste dagarna har vi hittat en riktigt bra rutin för maten, och det i kombination med populära matsorter har gjort att det känts mer som att nattmaten borde kunna jobbas bort om vi bara skulle ha orken och övertygelsen.
Samtidigt har hon börjat vägra välling. Just som vi vant oss vid denna mysiga stund, och börjat bli övertygade om vällingens fördelar. Samtidigt så förstår hon ju sambandet mellan välling och mättnad, så vi var ändå säkra att hon skulle ta välling igår natt om hon skulle vilja ha mat.
Klockan två inatt – när vi just var på väg att avsluta vår trevliga festkväll – vaknade Stella sin vana trogen och ville äta. Vi erbjöd då bara välling, och hon vägrade. Så det tog ett bra tag innan hon somnade om, men till slut gjorde hon det – alltså utan mat. Vi hade ju haft festtrevligt, så att amma var inget alternativ, och det var ändå rätt skönt att behöva vara bestämd, samtidigt som vi ju faktiskt orkade ta striden eftersom vi ändå var vakna. Klockan 5 vaknade hon igen. Snacka om att det är en vanesak, tiderna för uppvak! Då plockade jag över henne till mig men erbjöd inte mat och hon somnade på en gång efter att hon borrat in sig i min armhåla typ. Sen sov hon till 7, ammade och vaknade för morgon 07.20 (08.20 sommartid).
Dvs, faktiskt ingen mat på hela natten! Det var flera veckor sedan sist!
Undrar om jag orkar vara stark inatt…För nu VET jag ju med säkerhet att hon inte behöver maten på natten egentligen. Dags att ta kommandot och komma tillbaka till bra nätter igen med andra ord!