Stella är duktig att leka på golvet, men hennes absoluta favorit just nu är att vara i mitt knä, eller hänga runt min hals. Hon vill helst att jag ska sitta på golvet. Då krälar hon snabbt fram till mig med stora mått av målmedvenhet, och kämpar det mesta hon bara kan med sina små armar, händer och fötter för att komma upp i mitt knä. Hon slår sina små knubbiga armar runt min hals och viftar med de små benen tills hon står mot mig. Sen häver hon sig mot mig, ännu närmare, slår armarna tajtare runt min hals och gapar stort. Smakar lätt på min kind, slafsar och nafsar lite – det är nog hennes sätt att pussas. Då fnissar jag högt och Stella njuter och gurglar av skratt, och nafsar ännu lite mer, på min kind, min haka och min hals. Jag skrattar högre, och Stella likaså.
Närheten kan inte bli större, kärleken inte mer påtaglig, lyckan inte mer uppenbar.
Åh snälla, låt denna klängiga period aldrig gå över!