Givetvis måste jag redovisa resultat från Stellas nattliga utflykt…
Innan jag fick barn så hade jag en inställning att man måste våga lämna bort, att man till viss del måste fortsätta leva sitt gamla liv och inte bli så bekväm. Det tycker jag fortfarande. Men vissa saker är en sak i teorin och en i praktiken, och ingenstans kan man föreställa sig hur det känns när man får det där barnet och en hel massa känslor kommer och bokstavligen slår knock-out på en. En kärlek större än vad som kan beskrivas, och ett band mellan sig och barnet som känns både tajtare och starkare än man kunnat tänka sig.
Så det här med att för första gången lämna Stella en hel natt, det var inte en så enkel sak som jag trott/hoppats innan, utan kändes rejält i mammahjärtat. Men någon gång måste ju vara den första, och igår var det dags.
Nu hade vi andra roligheter för oss… i form av mat- och vinklubbs-arrangemang hos oss. Middagar hemma har vi ofta, men "klubben" är lite extra speciellt, och kräver sina förberedelser. Det var inte fel att inte ha ett barn att hinna ta hand om samtidigt, och dessutom blev kvällen sen och innehöll Singstar på hög volym.
Jag somnade skönt, sov gott och… vaknade såklart alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Men däremot kände jag mig helt avslappnad, och känner att vi absolut kan/bör/ska göra detta fler gånger. Stella hade såklart varit hur nöjd och duktig som helst, och hennes farmor och farfar var jätteglada över sitt nattliga sällskap.
Lite onödigt var att jag istället för att sova fick uppleva 1½ otroligt låååångsamma timmar mellan 9-10.30, då jag trodde Stella skulle komma 9 och väntade och längtade järnet.
Men iallafall. En lyckad premiär, och en riktig win-win för oss, Stella och hennes farföräldrar!
När lämnade ni bort ert barn en hel natt första gången?