Stella är pigg, och har inte mått dåligt mer sedan igår eftermiddag. Så jag räknar med bara en dag till hemma i karantän. Än så länge är humöret helt okej, vi har varit ute en sväng på långpromenad mm, och hemma motar favoriten gåvagnen mot tristess.
Däremot är ju rutinerna helt upp och ned när det är såhär. Hon sover på halvkonstiga tider, och olika länge. Som 2½ timme vid ett tillfälle igår (lunchtid), somna 19, vakna 04.30 och vägra somna på 1½ timme, och sedan somna om klockan 06 och vakna kl 09. Idag korta 30 minuter vid lunchtid, somna under totalvägran och arga utbrott kl 15.10 och nu – 1.50 senare sover hon fortfarande gott. Vilket lär påverka när hon somnar ikväll.
Det här får mig än en gång att tänka en sak. Hur sjutton orkar de som inte följer (mer eller mindre) givna rutiner? Det är ju helt omöjligt att veta exakt vad hon vill, och vara säker på att hon är tillräckligt utsövd/mätt/… Visst, alla tycker olika, men jag tycker iallafall att halabaloo-rutiner är helkasst. Verkligen. Jag tror inte alls att hon visar exakt när hon är trött och somnar bäst då. Snarare tror jag att hon hunnit övertrött innan hon visar helt tydligt visar sin trötthet, och då är det ännu svårare att få henne att somna…
Så imorgon känns det som läge att ta kommando igen. Morgon 08, sova 2*1 timme (med start ca 11 och 15) och sova-för-natten kl 19.30-20 borde ju inte vara en omöjlighet att uppnå.