Dygnet har ju bara för få timmar… Oj vad intensivt det är, festivallivet.
Efter några timmars solgassande, följt av grillning och lite förfest light, så cyklade vi ner till festivalområdet för att se Winnerbäck. En man vars storhet jag aldrig riktigt förstått, möjligtvis för att jag inte lyssnat tillräckligt på honom. Jag var lite ledsen över att ha missat både min storfavorit Frida Hyvönen och A Camp som spelade tidigt, men allt handlar ju om prioriteringar… Och Peace and Love handlar inte bara om musik, utan umgänget och allt annat runt omkring drar ju också. Såg lite Thåström också, eller snarare lyssnade – de artister jag är "lagom" intresserad av avnjuts allra bäst i ett öltält tycker jag. Dvs, där man hänger och träffar folk men kan se/höra musiken i bakgrunden. Allra mest intensivt kollade jag på Lykke Li. Huuur grym som helst! Jag har lyssnat rätt mycket på henne, men kunde igår konstatera att jag ändå inte lyssnat tillräckligt. Grymt bra och härlig attityd. Indiepop när den är riktigt, riktigt bra. Lite Keane-span (nostalgi!) och ett väldigt halvt öga Mötley Crue senare cyklade vi hemåt igen. Kleerup hade varit kul, men tröttheten tog ut sin rätt… Och det är ju en dag imorgon också, som man lite medvetet klyschigt kan tänka när man passerat 30 med ett par år, haha. 😉
Idag var det uppställning på första tee i Aspeboda kl 10 för "Peace and Love-golfen". 16 tappra spelare – 15 killar och undertecknad (vart var tjejlaget!?!?!?!) peggade upp för matchspel. En underbar dag i solen, även om mitt lag "Dala mix" fick jumboplacering (kan man vara nöjd med att bli bäst av alla i sämsta laget iaf? hm… Jag tror inte det. Trots att jag mötte en bollbegåvning från elitlaget Brage, haha). "Old Boys" spelade hem vinsten, framför "Dala-Lappland" och "Smålänningarna".
Nu hänger vi hemma lite, och missar förfesten vid vännernas hus vid älven… Just älv-festerna som är återkommande varje år är så otroligt nice, men vi blev sena från golfen och jag vill hinna vara lite med Stella också. Bara för att vi festivalar och bröllopar hela långa helgen ska hon inte behöva inte se röken av sina föräldrar. Och vännerna träffar vi om ett par timmar, när vi åter igen tar plats framför någon av alla scenerna.
För övrigt var gårdagens sämsta inte bara att härliga stadsfestivalen med 110% hjärta och generationsöverskridande besökare snarare omvandlats till ett Hultsfredsliknande arrangemang med mindre kärlek i luften och yngre något ’skitigare’ helhetsintryck, utan att King of Pop – Michael Jackson – kastade in handduken precis samtidigt som Lykke Li avslutade sin konsert. Extranumret uteblev och istället kom hon in och informerade om detta och höll en tyst minut. Snacka om lite sorti på stämningen!
Men iallafall. Over and out från festivalbloggaren (eh… not), för nu ska vi grilla och dricka lite rosé! Livet är …så sjukt bra.