Snacka om att vi har det. Big time. Visst kan det vara jobbigt ibland, men jag tycker ändå att det mest är charmigt.
En ny grej är behovet av att titta i en bok när hon äter. VI märkte för ganska länge sedan att om hon började trilskas med maten och inte ville äta mer eller så, så gick det alltid att underhålla henne med en bok. Numera kräver hon bok så fort hon ska äta… Visst är det lite dumt, såklart, men just nu, när hon är så liten och vi inte äter alla tillsammas, så tycker jag att det är helt okej. Det viktigaste är ändå ATT hon äter, resonerar jag. Man får välja sina strider, och en bok ofta när hon äter är inte hela världen.
Men bestämd, det är det minsta man kan säga. Numera när hon trilskas tar vi fram en bok. Då tittar hon sig omkring och ser en annan bok, pekar och säger "Dä!". Då duger inte boken man tagit fram. Så kan hon "Dä! Dä! Dä! Dä! Dä!"-a sig igenom en hel hög med böcker. Och inte förrän hon fått tag i en bok hon verkligen vill titta i öppnar hon munnen, som hon medvetet knipit ihop fram tills dess.
Oh well… Mat äter hon, och en liten bokmal, det är hon!
