Det är jag när Stella är hemma.
För det första så föredrar jag att vakna av små söta rop ”mamma, mamma” (hon vaknar oftast lugnt och skönt runt 7 och leker lite i sängen och ropar på oss i omgångar). Då skuttar jag upp hyfsat glatt och får en mysig morgonstund med henne. Inte allt för illa för att vara mig – Sveriges kanske mest morgontrötta person. Nu, när hon är borta, vaknar jag av en ytterst aggressiv väckarklocka. Otrevligt uppvaknande! Sen, dessutom, är Stella inte lika snooze-vänlig, så en timmes snoozande händer inte när hon är hemma. Jag kommer upp tidigare, och till jobbet tidigare, även om morgonproceduren tar lite längre tid.
Sen, för att komma hem till henne i tid, är jag effektiviteten personifierad på jobbet, i vetskapen om att hon är hemma och väntar. Nu är det inte riktigt så…
Detta kan visserligen ha med kontorshäng att göra också, i väntan på nytt uppdrag efter onsdagens avslut hos tjänsteföretaget X blir intensiteten naturligt något lägre.
Men ändå. Många bra anledningar till att de bör komma hem nu finns det, inte bara på det privata planet. 🙂
Och ja – de åkte före 12 iallafall! Så jag kommer checka ut lite tidigare idag för att ta emot dem.