Jag hade inte riktigt reflekterat över att det blivit november. Förrän igår vill säga, då tröttheten slog mig med en enorm kraft. Novembersläggan!
Det kan vara att det börjar bli rejält energisugande att vara på kontoret och inte hos kund i full action. Och att det är mörkt när jag vaknar och lika mörkt innan jag börjat överväga att gå hem från jobbet. Förmodligen har även Stellas förkylning med saken att göra, för hon vaknar flera gånger per natt och hostar och gråter då till. Även om vi inte behöver gå upp så vaknar vi ju, och det är tillräckligt jobbigt bara det. Dessutom vaknar hon runt 6.15 på morgonen och kan inte somna om för att hon hostar och snörvlar. Även om H är en klippa och i egenskap av föräldraledig biter i det sura och kliver upp så somnar jag inte om.
Igår fick jag lov att hoppa innebandyn och spendera hela kvällen i ryggläge. Jag pallade bara inte. Och det ska mycket till innan jag frivilligt missar en innebandyträning. Men men, idag är det nya tag. Man måste nog få tillåta sig själv att ge upp ibland. Bryt ihop och kom igen, som det brukar heta.
Nu ska novembersläggan motas i porten. Tänker inte bli en sån där hösttrött människa på heltid, det är bara så klyschigt… 😉