Nu är jag och prick-fia hemma igen efter en sväng till läkaren. Efter lite inledande gråt från en tjej som nog trodde hon skulle få spruta som vanligt så gick det hur bra som helst och hon gapade stort och lät doktorn lysa och kika i både hals och öron. Scharlakansfeber uteslöts, men läkaren fick ta assistans från en annan för att tyda den genomprickiga överkroppen (ser inte klokt ut!) och de slog sina kloka ihop. Inte blev det bättre för det, för de hade inte så mycket teorier. Jag vet inte ens vad slutsatsen blev, odefinierade utslag typ. Däremot uteslöt de smittbara sjukdomar, så imorgon blir det dagis (yippie!). Vi fick med oss ett kortisonrecept, och kompletterar också med mer Miniderm – vilket vi dock redan smörjer med ofta.
Sen tog vi en liten sväng i centrum som ju sitter ihop med Vårdcentralen (så lämpligt va) och sen somnade Stella i vagnen på väg hem. Ut på balkongen med henne i sitt allra mest påbylsade och gosklädda jag och ned i soffan med datorn och vips så känns det ju som att vara föräldraledig igen.
Med skillnaden att jag längtar till jobbet och är glad att jag ska dit redan imorgon. Även om jag när klockan ringer vid 06.20 PIP förmodligen inte kommer vara fullt lika entusiastisk. 🙂
