Vi har haft ett par tuffa nätter, jag och Stella. Dels har hon haft svårt att somna, och läggning på en timme innebär ju att somna 20.30 – på tok för sent. Sen har hon drömt mardrömmar och vaknat i rädd gråt. Haft lite svårt att somna om (hos mig), skruvat på sig och vaknat titt som tätt under rätt lång tid, och vad det inneburit för mig är ju inte svårt att lista ut. Vaken, ett par timmar per natt. Men ändå såklart upp som vanligt, för att hinna med allt och lämna barn innan jobb. Där det varit mycket, såväl vad gäller att göra som vad gäller mental press. Uh.
Igår kväll var det en stackars liten trasa till dotter jag hade sista timmen, och jag anade att kvällen skulle bli lika. Hon orkar ju liksom på dagis men sen släpper allt. Jojo. Jag behövde dessutom jobba ännu mer när jag kom hem (gick sådär, ska sätta igång nu…). Dålig kombo.
Och för första gången fick vi till en lägga sig utan mat. För det var kaos här före och under maten, och ingen av oss orkade. Så jag stoppade henne i säng före halv 7 och hon somnade på stört… Verkligen rekord.
Tänk om jag kunde göra samma… Det vore nåt det. Men om jag jobbar lite nu kanske jag iallafall kan vara lite ledig imorgon, för alla andra på jobbet har halvdag då så det vore ju vältajmat… Ända tills kl 15 idag hade jag planer på en semesterdag bara för att fylla med lättja, men se det gick i stöpet.
Okej, nog klagat. Imorgon är en annan dag. Och då kommer H hem! 🙂