Jag har känt mig så nöjd över att det blivit lite lugnare tillvaro på jobbet de sista veckorna. Augusti till och med oktober var något av en fars, och den största utmaning jag stött på hittills i min projektledarkarriär.
Men idag, med 1½ vecka kvar på uppdraget och projektmålet i sikte, kom nya besked som vände upp och ner på den tillvaro som på slutet varit helt hanterbar. Så mitt humör från och med tvåtiden i eftermiddags var inte det bästa…
Då är det rätt schysst att man efter 16.30 inte har något val utan måste fokusera på något annat i några timmar. Jag (som ikväll är själv med Stella) beslutade mig för att jag inte orkade med motlut vilket det t.ex kan bli hemma om man har många timmar själv med låg energi och ett trött barn som sett sina leksaker 400 gånger. Så vi gick iväg till centan och tog en tjejfika. Det var vrålmysigt. Vi satt och småpratade lite. Delade en liten muffins, drack juice och latte. Stella berättade hjälpligt om sin dag på dagis, vilka hon lekt med och vad hon ätit och sådär. Jag berättade lite om mina upplevelser under dagen. Haha. Kvalitetstid.
Sen gick vi till Polarn o Pyret. Vi älskar båda två tågbanan där, om man säger så. Jag kunde spana ordentligt och shoppa lite i lugn och ro, och sen sjönk jag ner i fåtöljen där och läste en Mama i säkert en kvart medan Stella lekte.
”Sista” är ett ord med innebörd som vi övat mycket på, och än så länge så funkar det oftast bra. Så ett sista varv med tåget senare, och en sista parkering i tunneln, så gick vi därifrån utan dramatik. Avslutade med lite mer centan-span och sen hem för mat, avslutande lek och bra läggning.
Jo, humöret är bättre nu. Tack bästa lilla älsklingsdotter för det. 🙂
(Skulle nu bara någon komma hit med någon mat åt mig vore det topp. Eller ett bli-mätt-piller skulle duga fint det med…)