Jag har lite dragit mig för att skriva ner något om vår minikur av Stella, för alltid när jag gör det så ändras det. Typ.
Men jag måste ändå, for the record.
Två dagar av fight tog det, sen gillade Stella läget med sin egen säng och somna själv igen – som ”förut”. Så nu är det tre veckor vi haft fantastiska läggningar, där Stella avslutar med att ropa något av ”Jag älskaj dig!”, ”Du älskaj mig mamma”, ”Godnatt mamma/pappa”, ”Ses imånn” eller nåt sånt, för att sedan vända sig om och somna. Totalt harmonisk och nöjd. Det kan föranledas av ett par toabesök, vällingpåfyllning (men aldrig mer än totalt 400 vilket är bra för att vara oss..), påläggning av täcke, sista puss, öppen dörr, sova med mjukisdjur, …. – men hon ligger ändå själv i sin säng och går från läggning (med godnattsaga i fatboyen i hennes rum) till sovande på mellan 15-30 minuter och alltså utan vår hjälp.
Sover i princip alltid före 19.30.
Fantastiskt.
Hon kommer ibland in till oss vid 5-snåret, men det är inte så ofta. Kanske 1 natt av 3.
Oftast sover hon till runt 07.30 på morgonen. Dagisdagar får hon ofta väckas då. Men ibland vaknar hon en timme tidigare och ibland en timme senare.
Något som är bra med att skriva ned detta är att vi blir påminda om att det är så värt att ta tag i strulet, att det alltid är några jobbiga kvällar när man undrar vad man håller på med men att det ger resultat. Varje gång. Värt kämpande.