Jag ger upp. Det händer sällan, för att inte säga aldrig, men ikväll går det inte längre.
Jag viker mig för tröttheten.
Jag har inte känt mig som mig själv på hela kvällen, allt har känts som i tredje person typ.
Så för första gången någonsin smet jag bland de första, trots lång och god trerätters middag med kul bordssällskap och många skratt.
I säng före 11 på rolig konferens, galet.
Men imorgon är en ny dag. Jag behöver energi. Så att jag önskar mig en natt med sammanhängande sömn är en underdrift. Pleeeease…!