Nej! Verkligen Åh Nej! Jag råkade läsa inlägget om tjejmilen förra året i min blogg. Här har jag skrivit om det loppet.
Jag ska ju springa ikväll som ett rent träningspass. Ingen press och stress. Ha kul. Visst vill jag egentligen under 55 (men bestämt mig för att nöja mig med 56), men det spelar ingen större roll. Nähä. Och sen tänker jag ändå helt plötsligt – 54,30 i september förra året? När Max var 8-9 månader?! Och nu har jag tränat mer eftersom jag har Göteborgsvarvet bakom. Då vara sämre?!
Fast, det har inte känts så bra på slutet, alls. Och jag har ju börjat lägga om min träning, från mest löpning till mer styrka. Så jag ska inte falla in i det där jäkla måste-tankarna. Som liksom gjort att jag inte ens kan vara stolt över att ha sprungit en halvmara, utan som konstant påminner att jag borde kunna bättre. But shut up!
Men med det åker jag till Djurgården och jobbar åter igen på det mentala. Det här blir kul! Resultat är oviktigt! Kuuuul! 😉