De senaste två dagarna har många i mitt Facebook-flöde delat en länk om en kille som behöver en stamcellsdonator. Det finns ingen passande i hela världen, och en donator är hans enda hopp.
Jag undrar lite hur många av de som delat länken som gjort något annat aktivt – något som verkligen gör skillnad? Med det menar jag, såklart, att registrera sig själva som donatorer. Det gör man i något som heter Tobias-registret.
Det är ju förstås rätt så skit-läskigt att ens tänka tanken att donera blodstamceller. Fast, så farligt är det kanske egentligen inte. Läs mer här.
Men hur läskigt det än kan låta, så är det inte i närheten lika läskigt som att tänka tanken att någon i ens närhet skulle vara i behov av en donation, men inte hitta någon passande donator. Kanske för att det någonstans sitter en 36-årig mamma utan några direkta större egna problem och tycker att donation låter ”lite läskigt”…
Jag vet inte hur det är med er, men så vill iallafall inte jag leva. Så jag har inte delat den där länken, men däremot har jag registrerat mig som potentiell givare i Tobias-registret. Och det tycker jag, förstås, att du också ska göra. För möjlighet att göra skillnad. Livsavgörande skillnad.
