Det blir liksom inte bättre. Den här perioden alltså. De första varma dagarna på året, de där som inträffar när den ytterst opålitliga månaden april närmar sig sitt slut. Vetskapen om att allt ligger framför en – långa, lediga dagar, slöande och långpromenader, oceaner av tid med familj och vänner, glass i stora lass och fräkniga barn med sommarknän och hår som fortfarande är fuktigt från det senaste doppet. Ah!
Det är sånt alla bilder som det pepprats med i de sociala medierna andats, och det är så också vi haft det i helgen. Igår var vi vid släktgården som också utgör det bästa stället jag vet i hela världen och kände hopp om sommaren.
Dalarna alltså. Så fint. Även innan grönskan kommit på riktigt.
Fiske. Vintertrötta fiskar. Oplanerat o-bra utrustning.