En av anledningarna att jag igår var så enormt övertygad att köpa det där 2-timmarskortet var att vädret inte direkt var att hoppas på idag. Snö hela dagen – men inte på ett roligt pudrigt sätt – var det som spåddes.
Puder i mängder är ju säkerligen det många önskar, men inte jag. Jag kan inte åka sådan, och framför allt gillar jag inte dålig sikt. Dålig funkar kanske, men obefintlig är inte min grej. När jag inte ser blir jag osäker, när jag blir osäker åker jag dåligt, när jag är dålig på något… trivs jag sämre. Ungefär så.
Morgonens sikt var obefintlig men ännu fanns ingen snö i luften. Yayy, ändå.
En timme eller två senare var dock snöfallet ett faktum. I massor. Rolig snö men sikten alltså!
Nåväl. En del kämpande och del njutande, ungefär. Möjligen mest kämpande, om en ska vara ärlig.
Vi åkte. Drack kaffe. Åkte. Åt lunch. Åkte.
Det var tur att alla kör färgglatt så vi såg varandra i backen.
Vi åkte från Hochgurgl där vi bor till Obergurgl på förmiddagen, men strax efter lunch var vi 4 som kände att det var läge att dra sig tillbaka. Kanske skulle sikten vara okej?
Dem var ungefär 10 gånger sämre och lite knäckta var vi när vi därför åkte in till hotellet. Att ta en prosecco och prata lite är ju härligt också, trots att klockan bara är 14.30… Tänkte vi. Lite bittert men kanske lite lättade.
(Och snart kommer ett inlägg till om eftermiddagen – då klarnade inte vädret men väl feelgooden… Stay tuned!).