Idag har jag kännt riktig frustration. Lite depp-känslor. Känslor av att inte räcka till, av en inbox som är fylld till bredden (även om den är rolig att beta av och jag känner mig produktiv), hur-ska-jag-hinna-med-känslor och allmän frustration kring en hel massa grejer.
On top of it världens sämsta samvete, då Stella fortsatt hosta och borde fått stanna hemma från dagis. Men det där feberfria… det var ändå värt ett försök till dagis. Prioriteringarna… ja, jag skäms lite. Kanske borde man byta jobb till något där man kan låta arbetsmoralen sjunka något. Om ett sådant finns (troligtvis inte).
Sen strax efter lunch kom så samtalet från dagis, som sa att Stella efter middagssovningen blivit lite hängig och varm. En parentes är att det var till H den här gången, undrar om de kör någon varannan-gång? Fjäder i hatten åt dem i sånt fall!
Men iallafall så hade vi pratat om det innan, att jag hade lättare att komma ifrån idag och H lättare imorgon, så uppdelningen var klar. Jag fick släppa allt och åka hem. Som tur är bara ett möte att boka om, och tänk – det gick ju, världen går inte under för det!
Nu sitter jag i soffan och lyckas faktiskt jobba lite. Detta pga att Stella sitter hur nöjt som helst och kollar på Mora Träsk på dvd och gör alla rörelser. Hur gullig som helst.
Även om jag fortfarande har en massa funderingar och är lite irriterad över vissa jobbrelaterade saker så suddas gränsen mellan frustrerad och tillfreds ut ganska snabbt i just den situationen. Min lilla sötnos. Nummer 1, alla kategorier.